May
Thursday 12 November 2009 photo 1/1
|
Go ahead and burn it all up...
i den här staden är det svårt att inte känna sig ensam..
inget är som förr och kylan kryper långsamt innanför huden.
jag saknar folk.. både folk som bor här och som inte gör det..
Har jag blivit uppslukad av mitt eget ego och tappat det som verkligen betytt något på vägen?
Allt i Växjö känns så ytligt, jag är ytlig.
Vad är det för mening att vänner ställer upp när man ändå inte vågar komma för nära någon, bli för utblottad.. folk tröttnar, jag tröttnar.
Vänner har tröttnat, förnekelse.
Jag har tröttnat, förnekelse.
Alla kring mig verkar rasa ihop, inte konstigt man flyr när man ser att de som nu mera är på avstånd mår bra?
Känner mig som ett svart hål som slukar allt lyckligt in i ett evigt mörker, nog för att det vore att glorifiera mig själv att tro att jag har sådan inverkan på folk.. den fria vilja finns hos alla, men ändå så kan jag inte brotta ner känslan.
Om jag tänker på självmord? Hah! bullshit hade jag sagt i sommras..
Nu när fantasin flyger iväg börjar man planera igen..
Men bli inte rädda ni som bryr er, jag stannar.. jag tänker inte försöka hoppa av tåget igen.. någonstans är det påväg, lika bra att sätta sig till rätta och hoppas på en bra resa.
Vad är skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam fastän man inte är det?
Att ha så underbara människor kring sig och ändå gråta sig till sömns?
Att man inte skämms tänker jag.. fastän att skämmas är precis det jag gör?
Att känna sig ensam och inget vilja säga i rädsla att faktiskt bli ensam?
Vänner behöver uppskattning, att känna sig ensam är inte att visa uppskattning.
Jag tror jag bryter ihop snart och blir galen.
Har inga åsikter längre, vänder allt dåligt mot mig själv.. som om jag vore jordens mitt? Patetiskt!
Är arg på mig, är arg på Bea.
Älskar mina vänner, ger er ingen uppskattning.
Inte är det då konstigt att man känner sig ensam, när man inte vill släppa in någon..
Att känna sig ensam, att långsamt bli strypt av sina egna händer.
i den här staden är det svårt att inte känna sig ensam..
inget är som förr och kylan kryper långsamt innanför huden.
jag saknar folk.. både folk som bor här och som inte gör det..
Har jag blivit uppslukad av mitt eget ego och tappat det som verkligen betytt något på vägen?
Allt i Växjö känns så ytligt, jag är ytlig.
Vad är det för mening att vänner ställer upp när man ändå inte vågar komma för nära någon, bli för utblottad.. folk tröttnar, jag tröttnar.
Vänner har tröttnat, förnekelse.
Jag har tröttnat, förnekelse.
Alla kring mig verkar rasa ihop, inte konstigt man flyr när man ser att de som nu mera är på avstånd mår bra?
Känner mig som ett svart hål som slukar allt lyckligt in i ett evigt mörker, nog för att det vore att glorifiera mig själv att tro att jag har sådan inverkan på folk.. den fria vilja finns hos alla, men ändå så kan jag inte brotta ner känslan.
Om jag tänker på självmord? Hah! bullshit hade jag sagt i sommras..
Nu när fantasin flyger iväg börjar man planera igen..
Men bli inte rädda ni som bryr er, jag stannar.. jag tänker inte försöka hoppa av tåget igen.. någonstans är det påväg, lika bra att sätta sig till rätta och hoppas på en bra resa.
Vad är skillnaden mellan att vara ensam och att känna sig ensam fastän man inte är det?
Att ha så underbara människor kring sig och ändå gråta sig till sömns?
Att man inte skämms tänker jag.. fastän att skämmas är precis det jag gör?
Att känna sig ensam och inget vilja säga i rädsla att faktiskt bli ensam?
Vänner behöver uppskattning, att känna sig ensam är inte att visa uppskattning.
Jag tror jag bryter ihop snart och blir galen.
Har inga åsikter längre, vänder allt dåligt mot mig själv.. som om jag vore jordens mitt? Patetiskt!
Är arg på mig, är arg på Bea.
Älskar mina vänner, ger er ingen uppskattning.
Inte är det då konstigt att man känner sig ensam, när man inte vill släppa in någon..
Att känna sig ensam, att långsamt bli strypt av sina egna händer.
fastän man är i en folkmassa eller va fan som hällst så kan man skaka av ensamhet de är helt sjukt.
Jag önskar att jag kunde finnas närmare så jag kunde va där för dig, inte bara genom luren..
Desamma verkligen, du är en sjukt skön tjej!<3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dirtychildren/423826837/
Visa toppen
Show footer