December
Saturday 9 August 2008 photo 1/1
|
Någon slags summering av way out west;
Segstart med Mando Diao och Franz Ferdinand. För det var precis vad det var, segt.
Däremellan Looptroop som var ljusår bättre! Innan dess fick jag ett armband för båda dagarna av stressade funktionärer, men lyckades sedan sjabbla mig och få det avklippt för ett som gällde endast på fredagen, det jag egentligen skulle ha.
Ingen hade sett till något regn. Inte ett enda moln på himmelen. Det var stekhett i solen! (det i sin tur gjorde att de stora mängder vatten som redan fanns i marken, ångade upp mot himmelen och skapade någon sorts naturlig bastu!) Det var inte direkt behaglig värme..
Lämnade Franz Ferdinand efter halva spelningen för att få bra platser till Sonic Youth, och det var precis vad vi fick. Bra platser! Ända framme vid kravallstaketet.
Snacka om scenshow. eller kanske showoff.. Hur som helst så var det en grym spelning! Och till den kom även det omtalade regnet! (ÄNTLIGEN!)
När Sonic youth gick av Azaleascenen, stannade vi kvar. Eller rättare sagt, rörde oss inte ur fläcken. Jag hade en bra plats. Och den tänkte jag ha kvar till Sigur skulle spela.
Ungefär en timme senare var Nick Cave bara en stor plåga borta vid Flamingo, och när vi trodde att Grinderman äntligen hade gått av scenen, så kom det säkert 3 låtar till. Tillslut blev det tyst, och det var dags för dagens höjdpunkt! Sigur Rós äntrade scenen och var helt underbara. 3.e låten in, Hoppipolla, så brast det för mig. Det var obeskrivligt vackert och den artificiella snön var toppen på isberget. Jag tror nästan alla festivalbesökarna hade blicken vänd mot Azalea och Sigur Rós (utom de få, med en stjärna under ögat, som suttit hela dagen och väntat på någonting annat..) Sigur Rós, tackade för sig och klev av scenen. Det var nog ingen som hade torra ögon efter detta.
På 2 sekunder hade vi gått från att stå längst fram, till att stå längst bak! (det 2 stora scenerna stod mittemot varandra) Alla gjorde en helomvändning för att få se Broder Daniel för sista gången. Vi sprang i leran, så långt vi kunde, och sen slignrade vi oss igenom den stora folkmassan på flera tusen människor för att tillslut hamna ända framme vid scenen, bland alla med en stjärna under ögat, för att se Henrik Berggren sjunga "Shoreline" och avsluta med "No time for us" en sista gång.
Sen var det slut och alla rörde sig mot utgången. Jag var glad Nadezda.
Segstart med Mando Diao och Franz Ferdinand. För det var precis vad det var, segt.
Däremellan Looptroop som var ljusår bättre! Innan dess fick jag ett armband för båda dagarna av stressade funktionärer, men lyckades sedan sjabbla mig och få det avklippt för ett som gällde endast på fredagen, det jag egentligen skulle ha.
Ingen hade sett till något regn. Inte ett enda moln på himmelen. Det var stekhett i solen! (det i sin tur gjorde att de stora mängder vatten som redan fanns i marken, ångade upp mot himmelen och skapade någon sorts naturlig bastu!) Det var inte direkt behaglig värme..
Lämnade Franz Ferdinand efter halva spelningen för att få bra platser till Sonic Youth, och det var precis vad vi fick. Bra platser! Ända framme vid kravallstaketet.
Snacka om scenshow. eller kanske showoff.. Hur som helst så var det en grym spelning! Och till den kom även det omtalade regnet! (ÄNTLIGEN!)
När Sonic youth gick av Azaleascenen, stannade vi kvar. Eller rättare sagt, rörde oss inte ur fläcken. Jag hade en bra plats. Och den tänkte jag ha kvar till Sigur skulle spela.
Ungefär en timme senare var Nick Cave bara en stor plåga borta vid Flamingo, och när vi trodde att Grinderman äntligen hade gått av scenen, så kom det säkert 3 låtar till. Tillslut blev det tyst, och det var dags för dagens höjdpunkt! Sigur Rós äntrade scenen och var helt underbara. 3.e låten in, Hoppipolla, så brast det för mig. Det var obeskrivligt vackert och den artificiella snön var toppen på isberget. Jag tror nästan alla festivalbesökarna hade blicken vänd mot Azalea och Sigur Rós (utom de få, med en stjärna under ögat, som suttit hela dagen och väntat på någonting annat..) Sigur Rós, tackade för sig och klev av scenen. Det var nog ingen som hade torra ögon efter detta.
På 2 sekunder hade vi gått från att stå längst fram, till att stå längst bak! (det 2 stora scenerna stod mittemot varandra) Alla gjorde en helomvändning för att få se Broder Daniel för sista gången. Vi sprang i leran, så långt vi kunde, och sen slignrade vi oss igenom den stora folkmassan på flera tusen människor för att tillslut hamna ända framme vid scenen, bland alla med en stjärna under ögat, för att se Henrik Berggren sjunga "Shoreline" och avsluta med "No time for us" en sista gång.
Sen var det slut och alla rörde sig mot utgången. Jag var glad Nadezda.
Comment the photo
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dirtyharlot/250740524/
Visa toppen
Show footer