Monday 31 January 2011 photo 2/7
|
Skriver detta endast för att jag saknar min älsklings häst!(tackar den som orkar läsa allt)
Gubben.
Vet att jag nyss skrivit en lång text till minne av att det var precis ett år sen du dog igår, men jag vill skriva en till text, om bara dej. Om bara mina älskade häst. Du var en perfekt häst. Du hade små problem, om man ens kan kalla det problem. Du var lite het ibland när du ville hem, thats it.
Du slängde aldrig av mej, jag gled bara av dej en gång när jag travade barbacka, med det var mitt fel, verkligen inte ditt. Ååh, jag kommer ihåg din trav. Skumpig, som att åka en bebisbergochdalbana, som skumpar lite sådär. Men ingen bebisbergochdalbana kan någonsin mäta sig med din trav, din trav är bara din trav. Och du är underbar. Bilden väcker många minnen, eftersom det var jag som tog den. Du var på väg ner för den lilla kullen och bort till mej, Marie och Fanny som står med en burk havre. Kommer ihåg att du verkligen älskade havre. Du kunde leva på bara det. Saknar din mule, den mjuka, pussvänliga, svarta mulen. Saknar dina ögon, dom svarta, underbara ögonen med dom långa, vackra ögonfransarna. Saknar känslan av att sitta på din rygg och känna mej säker på att du stannar om jag ramlar av. För det gör du, det gjorde du. Älskade att galoppera med dej, du var den enda häst jag kunde galoppera på då, för du var så stadig, man var alltid säker på dej. Det känns så hemskt att skriva ''var, kunde, galopperade, travade''... Allt du förut kunde, kan du inte. För du finns inte. Du är död. Min lilla gubbe är död. Han har vart död i ett år och en dag. Ofattbart. Stjänna ersätter dej inte, hon kommer aldrig göra det. Självklart älskar jag Stjänna, Stjänna är min lyckosten, min sötnos, min älskling. Men Stjärna är inte du. Du är du. Du var du, eller så kan jag inte säga. För du kommer alltid vara du, du kommer alltid vara den vackra, starka, fina, underbara, fantastiska, magiska, söta, säkra häst. Du kommer alltid vara Chess. Och Chess är underbar. Om jag bara fick vara hos dej en gång till. Då skulle jag tagit ett grimskaft och tagit med dej ut på en promenad, en promenad som skulle vara i all evighet. Jag klarar mej inte utan dej. Fäller tårar som en liten unge för dej. Du var mitt allt, Det känns bara så pissigt att jag finns, och inte du. Du borde leva, du borde göra alla andra känna sig som om dom är något, för det var precis vad du gjorde.
I Karlstad och Bålstad mådde jag sämst. Så fort jag kom till Älvdalen, så fort jag kom till dej... då drog alla bekymmer iväg, dom lämnade mej. Dagarna jag hade med dej var underbara. Jag saknar dom så, så, såååå sjukt mycket! Ett dygn, ett litet dygn... Det är det jag vill ha. Ett dygn, 24 timmar, 1440 minuter, 3600 sukunder. Det är allt jag begär. Jag hann aldrig ta den där ridturen med dej, Marie och Fanny från byn till åsen som jag ville, som jag verkligen hoppas du också ville. Som jag tror du ville. Alla år hade du så mycket energi, du var den hetaste hästen jag ridit, och du var fortfarande energifylld din sista dag. Du fick iallafall somna in bredvid din bästis, tror det betydde väldigt mycket för dej. Du blev 27 år gammal. Du var en brun, fin häst med svart man,svans och pannlugg. Du hade två vita strumpor på bakbenen och en liten, pytteliten vit stjärna i pannan. Det är där för, och bara därför som Stjänna heter Stjänna. För stjänna betyder stjärna på Älvdalska. Stjänna är ett minne av dej. Hon påminner ganska mycket om det. Samma färg på man, svans, lugg och päls. Två vita strumpor på bakhovarna, men hon har ingen stjärna, men hon har ett bläs. Hela meningen med denna text är att jag älskar dej Chessen. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, så fort jag kommer till min pappa ska jag ta den där lilla bilden jag har på dej och alltid ha den med mej, vart jag än går. Vill ha med mej bilden i min grav, så att jag alltid kommer ihåg dej. För du är verkligen värd att bli ihågkommen. Bara för att du är den underbaraste häst som existerar. Bara för att du är Chess. Min Chess.
Chess jag älskar dej.
Du är inte bara en häst för mej.
Du är mitt liv, även fast du inte lever längre.
Jag lever för dej, jag dör för dej.
Du är min häst, kommer alltid vara det och har alltid vart det.
Jag älskar dej.
Annons
Comment the photo
Anna
Tue 1 Feb 2011 16:33
man blir typ tårögd det var jätte fint skrivet. Förstår precis hur du känner! HOppas han har det bar nu var han en e<3<3 (låter som någon jävla förälder som ska trösta en barn men skiter i det)
Krammiissar och pussiasar!
FINT SKRIVET<3
Krammiissar och pussiasar!
FINT SKRIVET<3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/djiosald/483726939/