February
Saturday 20 March 2010 photo 1/2
|
Tre random delar ur min självbiografi. Kommer någon vilja köpa boken om den hamnar på hyllorna?
3.
Jag minns en händelse.
Elliot i klassen satt vid ett bord och pratade med några kompisar. De skämtade om något. Jag råkade gå förbi.
Han sa något högt. Frågade mig om jag höll med.
"Eller hur Agnes?"
Så jag mötte hans blick, gav honom min mördarblick. Han tystnade, och såg förvånad ut. Han skämtade bort det, sa att jag var dum i huvudet. Jag höll med honom? Vem fan håller på så? Han ställde bara en fråga.
Sådana enkla saker grämer mig så enormt. Saker jag gjorde, som jag inte borde gjort. Inte undra på att de såg mig som ett freak, så som jag behandlade dem. Jag såg ner på dem, som smuts, och de förstod inte mina avsikter, men det fick dem att slå tillbaka, hårt och hänsynslöst. De hatade mig nu, och jag kunde inte göra något, ville inte göra något, för att ändra det. Jag ansåg att jag hade rätt.
Den som inte håller med mig är dum i huvudet. Den som håller med mig är en jävla wannabe.
Så är det ju.
--------------------------------------------
...
Jag har många gånger undrat, hur jag egentligen fungerar, när det gäller förhållanden. Jag flyr så fort det dyker upp ett problem. Varför inte stanna, förklara, prata och bli sams istället?
Jag har märkt att det ofta sker. Jag gjorde så med Oliver, jag gjorde det även senare med Axel.
Nej, jag förstår inte varför jag gör det. Feghet kanske? Var det kanske lika mycket mitt fel att det tog slut? Kunde jag ha räddat oss, om jag sagt till honom hur han fick mig att må när han kallade mig så? Tänk om...
Två år senare insåg jag, att det skulle tagit slut ändå. Han var inte... min drömprins/prinsessa. Han var bara den lille oerfarne killen som tog min oskuld.
--------------------------------------------------
19 januari 2010
Det är uppochner just nu.
Mitt humör alltså. Ena dagen är allt jättebra och jag är så glad för att jag får uppleva allt och se allt och höra allt.
Nästa dag är en jävla katastrof. Så är det nu.
...
....
.....
Jag brukar undra vad folk ser när de kollar på mig. Om de ser den fula tjejen jag tror att de gör. För inte kan de väl se en snygg tjej eller hur? Jag är inte personen som folk tycker är snygg. En sån som folk viskar om och tycker om i smyg. Som killar blir kär i.
Vissa killar blir kär i mig, men det är inte.. de snyggare killarna. Det är dem där som alltid blir över när alla tjejerna har valt. Så är det bara, och jag har väl funnit mig i det nu. Men jag gillar det inte.
Ibland vill jag tro att folk ser en stark tjej. Då är jag åtminstone något. Hellre en ful och stark tjej än en ful tjej.
Efter en rätt så händelselös lunch med lite småprat så gick vi upp till konsten. Jag märkte inte direkt förändringen, men den var där. När jag målade blev jag plötsligt trött. Som om något tryckt på min av-knapp. Jag höll på att somna över bordet, och kände sakta ångesten komma krypande. Jag visste inte hur jag kunde förklara det för mamma. Jag ville bort därifrån, ville fråntas ansvaret att ta mig hem själv. Så jag bad henne hämta mig. Snälla, mamma, du måste hämta mig.
Resten av dagen är svår att förklara. Ångesten är här jämt, bakom min rygg och vid första motgång, så blir jag som ett litet barn som inte får göra det hon vill. Jag gnäller, jag hyperventilerar och vägrar göra något. Sätt inga krav på mig, sätt inga krav på mig, sätt inga krav på mig.
Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar. När jag vaknar på morgonen vet jag inte om det är som en glad Agnes, eller en ledsen Agnes. Ovissheten skrämmer mig, gör mig förvirrad.
Denna tisdagen vill jag helst glömma, den var full av för många frågetecken och för mycket onödigt ångest.
----------------------------
Och jag berättar detta nu, så inga problem uppstår. Alla omkring mig, som har påverkat mig, gjort mig lycklig, ledsen eller hatiskt, kommer finnas med i min biografi. Men ingen av dem kommer stå med sina riktiga namn. Jag kommer berätta hela sanningen, som jag ser den, men jag tänker inte peka ut någon, och jag tänker inte ge ut några namn.
Mvh
Pillerflickan
Comment the photo
du skriver så vackert, och jag förstår att du inte haft det lätt <3
lett me know, fall du ska ge ut den! för då står jag utanför bokhandeln och väntar!
Hoppas allt blir bra till slut!<3 *Hug*
Ditt liv är en bergochdalbana, ser det ut som.
30 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/doingitagain/448798648/
Visa toppen
Show footer