Hon satt i väntrummet och grät. De hade undersökt honom, men de visste ingenting, sa de. De kunde bara vänta några dagar mer, och se då. All denna väntan, tog kål på henne. Hon visste inte hur hon skulle hantera vare sig själv, eller honom. Helt försvarslös, drogad och halvblind, låg han där inne, och trevade efter hennes hand när hon satte sig. Hon förmådde inte titta honom i ögat. Det tog emot, och hon var tvungen att vara den starke nu. Han fick inte se henne gråta. Hon svarade på tilltal men inte mer, hon visste att tårarna bara väntade på tillfällen att välla ut, men hon höll dem inne. De fick inte synas. Oron steg hela tiden och hon försökte att tänka på annat. Verkligheten var för hemsk för att vara på riktigt. Om hon bara somnat hos sin kompis. Hade hon inte gjort det..? Olyckligt nog kommer hon nog aldrig vakna upp i så fall. Inte detta året. Han frågade efter henne, och talade om för henne hur mycket han älskar henne. Jag sa att jag älskar dig också, och att detta kommer bli så bra, för vi klarar av allting tillsammans.

Annons

The photo has no tags

donken87 Fri 23 Nov 2007 01:32

...han är så jävla snygg. <3<3

1 comments on this photo

November 2011