Sitter på en iskall sten och skriver detta till dig Sådan olycklig lycka har jag aldrig känt förut. Haft ett hårt mjukisliv i långa år sedan barndomen försvann De spelar ingen roll längre. Tragisk historia, det här som jag vill berätta. Solen går ner nu, lika rosa som på sommaren. Lika orange som jag känner mig. Gräs rycker i sjöbrispustar, har det blivit tokigt? Ja.. Det blev tokigt. Sagan om oss. Jag är en läskburk, som trycks ihop utan att öppnas. Exploderar klegg överallt, som bara blir en sörja man måste städa bort. Slänga, avverka, glömma bort. Hur svårt kan det vara? Läkerol. Sorglig historia med bara glada inslag. Det är samhållets fel. Samhället... Politikerna. Fixa. Vifta bort. Solen är nere nu, himlen blev grå. Det luktar lim. Några gatlyktor lyser vid bron längst bort. Jag känner igen det sen förr, men ALLA förutsättningar är nya. Det svåraste brev jag någonsin skrivit. Jag älskar dig. På ett annorlunda vis. Annelie Honkamäki 18 februari 2008.

Annons

The photo has no tags

November 2011