man sitter alltid där på kanten, till brödrosten.
dinglar med benen i det varma goa.
kalla fötter får man inte där!

man tar vad man har, och ibland räcker inte det till.
man själv räcker inte till, man måste vara mer.
kunna mer, veta mer, köpa mer.

hysterisk sitter jag alltså där o dinglar med benfanskapen
sätter jag mig som jag tycker är bekvämt, så somnar de direkt.
och det är jävligt obehagligt när de vaknar upp igen.

runtom finns allting man behöver.
Kärlek o massa vänner men inga klöver. (haha där fick jag in ett rim i denna rimlösa dikt!)
mycket vill ha mer och man är aldrig nöjd heller.
klagar på det hela tiden, för att jag inte klarar av tillvaron utan det.
det är en massa som är fel, och kärleken är förvrängd till nåt slags "vem vet bäst DENNA gången"-shit.

så jag fortsätter klaga och folk fortsätter att ignorera.
kommer absolut ingenstans, men kämpar idogt på.
dumma idiotiska jävla svin med sina kommentarer de inte tycker är "så farliga"
tänk nu på vem du snackar med, lilla kryp!
känsligt ämne är det.
jäääävligt känsligt.

så sitter jag där,
med sovande ben,
frusna fötter
och blod som vill för mycket i vattenslangsknuts-kroppen.

och en sjuhelvetes massa ilska
som kokar och fryses till vassa istappar.

sen blir jag en snäll gullig prinsessa
som delar ut godis till alla barn och sjuka och äldre.

Det är så det är... för mig.

2009-02-04
03.39

Annons

The photo has no tags

November 2011