Saturday 26 March 2011 photo 1/1
|
Vad fan? (Nu är det här första reaktionen, och det är fullt möjligt att jag ändrar min åsikt om några dagar) Men vad fan? Jag läste precis klart Imperial Bedrooms, och jag vet inte ens vad jag ska tänka.
Imperial Bedrooms är uppföljaren till Less Than Zero(från 1985), som kom ut 2010, och handlar om samma karaktärer 20-30 år efter Less Than Zero.
Den var mycket tråkigare än den första, och det var inte förens slutet jag kom på att jag faktiskt skulle bry mig om vad som hände i storyn. Den hade en helt annan ton än den första. Karaktärerna var oigenkännbara och det hela föll platt för mig.
Med Less Than Zero längtade jag tills jag kunde plocka upp den igen. Imperial Bedrooms ville jag mest att den skulle ta slut.Det kan ju vara för att de var äldre, och självklart inte hade kvar den ungdomliga hopplösheten från Less Than Zero som jag kunde relatera till, istället kändes alla bittra och stela.
Men om man ska tala om det positiva så älskade jag början, när han pratade om boken och filmen, och min absoluta favorit del var när han satt och kollade på filmen och kommenterade om den. Och jag kunde inte låta bli att le när han kallade Robert Downey Jr. "A talented, sad-faced clown".Iallafall, overall var det en besvikelse, men den hade sina moments (särskilt i början) typ:
"What keeps me interested- and it always does- is how can she be a bad actress on film but a good one in reality? This is where the suspense of it all usually lies. And later, for the first time since Meghan Reynolds, I think hopefully- lying in bed, lifting a glass filled with champagne to my lips, her face hoverling above mine- that maybe she isn't acting with me."
Imperial Bedrooms är uppföljaren till Less Than Zero(från 1985), som kom ut 2010, och handlar om samma karaktärer 20-30 år efter Less Than Zero.
Den var mycket tråkigare än den första, och det var inte förens slutet jag kom på att jag faktiskt skulle bry mig om vad som hände i storyn. Den hade en helt annan ton än den första. Karaktärerna var oigenkännbara och det hela föll platt för mig.
Med Less Than Zero längtade jag tills jag kunde plocka upp den igen. Imperial Bedrooms ville jag mest att den skulle ta slut.Det kan ju vara för att de var äldre, och självklart inte hade kvar den ungdomliga hopplösheten från Less Than Zero som jag kunde relatera till, istället kändes alla bittra och stela.
Men om man ska tala om det positiva så älskade jag början, när han pratade om boken och filmen, och min absoluta favorit del var när han satt och kollade på filmen och kommenterade om den. Och jag kunde inte låta bli att le när han kallade Robert Downey Jr. "A talented, sad-faced clown".Iallafall, overall var det en besvikelse, men den hade sina moments (särskilt i början) typ:
Annons