Friday 30 March 2012 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
jag fick önskemål om att skriva lite om min barndom och "privatliv" utanför hästarna!
Jah, vart ska man börja? kör lite onödiga grejor oxåå !
Den 28 oktober 1998 föddes en lite flicka vid namn Felicia Odeheim på BB i Uppsala. Jag växte upp på en liten hästgård i Österbybruk (världens håla) .
Mamma hade 2 hästar som hette Tirolia och Zenta stavning* Min pappa va då jägare då så vi hade även en hund som hette Ozzy, Världens sötaste hund som vi eller aah pappa skaffa precis när jag föddes så de va typ som min bror. En hund som en bror, låter sjukt! Och sen hade vi lite tuppar och hönor som jag va livrädd för, kommer lixom ihåg rädslan! jah, jag va väll inte som alla andra bebisar precis, jag lärde mig allt för fort... men ändå va jag väll ändå som alla andra, söt liten halv blond flicka.
När jag va 2 år så väntade mamma min syster Amanda så hon kände att hon inte hade tid till hästarna och alla djuren mer, så mamma och pappa sålde allt förutom våran hund och kanin och flyttade till Alunda. Jag han fylla 3 år så kommer min hemska syster till världen, då va jag ganska förbannad. Deklart jag tyckte de va jättekul att byta blöja och leka med henne och så men när hon tog en från mamma hela tiden så blev jag less på na. jag hade även 3 pojkar Filip, Ludvig och Lukas som jag såg som mina syskon, mina bästavänner, hela livet har jag lixom alltid varit me killar och ha bättre kontakt me dom än tjejer. När jag va liten va jag väldigt "pojkflickig" jag hade alltid tjejkläder, älskade klänningar och sånt men Ridning, Kross och Hockey stog alltid högst upp på listan. När jag va 4 år fick jag min första kross som jag han lära mig före jag han börja cykla. Jag följde mina "brosor" till hockeyträningen, spela jättemycke med killarna. Men innan de så började jag på en liten ridskola som hette nått som jag red på 1 gång i veckan. men nu skulle de ju inte va några hästar men :) ahh, mitt liv rulla på, jag va mammas lilla flicka som fick allt jag peka på och kunde inte sova utan att ligga och pilla i hennes hår hahaha ^^
när jag va runt 5-6 år flyttade vi till österbybruk igen men nu på typ kolvägen, kommer ihåg de vettu! Jag va typ me alla på den gatan och så, började i skolan där och tyckte de inte va speciellt kul men på rasterna kommer jag ihåg att jag och 3 av mina kompisar lekte häst hela tiden hahahahaah!
Fast de började redan där, jag hade 3 tjejkompisar resten av alla tjejer hamna jag alltid i slagsmål med, så jag höll mig till killarna och så hade jag ju min bästavän Louise Gligel som nu ocå är min bästavän! Jag byte ridskola till Islandshästar och red där oxå i 1 gång i veckan. I början av ettan flyttade vi tilbaks till Alunda, bytte skola och så, frid och fröjd. Jag gick i samma klass som Ludvig så de va typ min "räddning", jag va typ utstött bland tjejerna och va hela tiden me killarna.åren gick och jag fick faktiskt några tjejkompisar som jag va med väldigt mycke. Mitt kross inresse försvann i sanden och hockey spelade jag bara då och då. Jag började på fotboll som va förjävligt! jag va rädd för bollen och låg typ på gräset och grät för att jag inte ville. slutade på de och jag levde mitt liv på islandshästarna tills jag gick i 2an-3an. Mitt liv som "pojkflicka" existera inte längre, jag blev som alla andra tjejer tills 5an då jag inte hade en ända kvar som jag kunde va me. Mina föräldrar gifte sig och jag blev Felicia Sannegård istället. Jag gick ensam när inte Ludvig fanns i närheten, utan han hade de inte funkat kan jag tala om! I 6an byte jag skola till Vallonskolan, sämst skola ! Men jag blev nästan en av dom där "populära tjejerna", haffade på äldre snygga killar! gick me 10 kg smink, och betedde mig som den jag inte är. Visst, jag fick status! I samma sväng kom jag ju in i puberteten och under den tiden växte jag ifrån mina älskade brosor mer och mer, vi va 2 helt olika världar! Dom va töntiga och jag "populär"... Sen ändrades de, jag blev till en normal tjej, haha de blev alla typ :) minskade sminket och mitt shoppande började tänka mer på min framtid och sånt. Dom tjejkompisarna som jag hade fick byta klass, då klassen spritlades. Där stog jag nu ensam, igen! Gick med killarna hela tiden, tänkte bah, men när vi har samma rasten kan jag ju va me dom! men schemat tog stopp för den idén jag jag fick vara med killarna i klassen istället, that´s it! 7an blev nog de tuffaste året... Började med att allt va helt okeej, jag Flyttade till Östhammar eller aah söderön. Så började en kille snacka med mig och så, vi blev typ mer än bara vänner men precis när vi va som närmast fick jag ett helvette, jag insåg vilket svin han va. Började må dåligt, tröck ner mig själv, sov ute hos Zoffe hela nätter och grät! Kände att jag inte ville leva nå mer, jag tappade typ alla förhoppningar om en framtid. Kunde inte slappna av vid en killes sida, min kropp blev inställd att bli nertryckt så jag kan inte lita på en ända person, speciellt inte killar! Tog alla från en kant, trodde alla va svin som han! Men jag kan fortfarande inte lita på nån kille och är inställd på att bli kallad nått helt random. Lovade mig själv att aldrig skaffa nån jävel.. Men vad gör jag just nu ? Jag har hittat seriöst världens bästa kille, men tsm me han försöker jag bygga upp mitt förstroende som "han där" förstörde. Jag vet att den underbara killen jag snackar om läser dehär just nu och han vet inte om att de är dehär han gör för mig. Men han vet att de är han jag snackar om!
men just för tillfället lever jag mitt liv, festar, är ute me mina kompisar osv ! hihihihih
AAh om hästarna hade varit med hade de blivit 2 sidor till hahah ^^
De va typ en snabb genomgång av mitt liv, de gör inge om ni inte fattar men haha :D
Den 28 oktober 1998 föddes en lite flicka vid namn Felicia Odeheim på BB i Uppsala. Jag växte upp på en liten hästgård i Österbybruk (världens håla) .
Mamma hade 2 hästar som hette Tirolia och Zenta stavning* Min pappa va då jägare då så vi hade även en hund som hette Ozzy, Världens sötaste hund som vi eller aah pappa skaffa precis när jag föddes så de va typ som min bror. En hund som en bror, låter sjukt! Och sen hade vi lite tuppar och hönor som jag va livrädd för, kommer lixom ihåg rädslan! jah, jag va väll inte som alla andra bebisar precis, jag lärde mig allt för fort... men ändå va jag väll ändå som alla andra, söt liten halv blond flicka.
När jag va 2 år så väntade mamma min syster Amanda så hon kände att hon inte hade tid till hästarna och alla djuren mer, så mamma och pappa sålde allt förutom våran hund och kanin och flyttade till Alunda. Jag han fylla 3 år så kommer min hemska syster till världen, då va jag ganska förbannad. Deklart jag tyckte de va jättekul att byta blöja och leka med henne och så men när hon tog en från mamma hela tiden så blev jag less på na. jag hade även 3 pojkar Filip, Ludvig och Lukas som jag såg som mina syskon, mina bästavänner, hela livet har jag lixom alltid varit me killar och ha bättre kontakt me dom än tjejer. När jag va liten va jag väldigt "pojkflickig" jag hade alltid tjejkläder, älskade klänningar och sånt men Ridning, Kross och Hockey stog alltid högst upp på listan. När jag va 4 år fick jag min första kross som jag han lära mig före jag han börja cykla. Jag följde mina "brosor" till hockeyträningen, spela jättemycke med killarna. Men innan de så började jag på en liten ridskola som hette nått som jag red på 1 gång i veckan. men nu skulle de ju inte va några hästar men :) ahh, mitt liv rulla på, jag va mammas lilla flicka som fick allt jag peka på och kunde inte sova utan att ligga och pilla i hennes hår hahaha ^^
när jag va runt 5-6 år flyttade vi till österbybruk igen men nu på typ kolvägen, kommer ihåg de vettu! Jag va typ me alla på den gatan och så, började i skolan där och tyckte de inte va speciellt kul men på rasterna kommer jag ihåg att jag och 3 av mina kompisar lekte häst hela tiden hahahahaah!
Fast de började redan där, jag hade 3 tjejkompisar resten av alla tjejer hamna jag alltid i slagsmål med, så jag höll mig till killarna och så hade jag ju min bästavän Louise Gligel som nu ocå är min bästavän! Jag byte ridskola till Islandshästar och red där oxå i 1 gång i veckan. I början av ettan flyttade vi tilbaks till Alunda, bytte skola och så, frid och fröjd. Jag gick i samma klass som Ludvig så de va typ min "räddning", jag va typ utstött bland tjejerna och va hela tiden me killarna.åren gick och jag fick faktiskt några tjejkompisar som jag va med väldigt mycke. Mitt kross inresse försvann i sanden och hockey spelade jag bara då och då. Jag började på fotboll som va förjävligt! jag va rädd för bollen och låg typ på gräset och grät för att jag inte ville. slutade på de och jag levde mitt liv på islandshästarna tills jag gick i 2an-3an. Mitt liv som "pojkflicka" existera inte längre, jag blev som alla andra tjejer tills 5an då jag inte hade en ända kvar som jag kunde va me. Mina föräldrar gifte sig och jag blev Felicia Sannegård istället. Jag gick ensam när inte Ludvig fanns i närheten, utan han hade de inte funkat kan jag tala om! I 6an byte jag skola till Vallonskolan, sämst skola ! Men jag blev nästan en av dom där "populära tjejerna", haffade på äldre snygga killar! gick me 10 kg smink, och betedde mig som den jag inte är. Visst, jag fick status! I samma sväng kom jag ju in i puberteten och under den tiden växte jag ifrån mina älskade brosor mer och mer, vi va 2 helt olika världar! Dom va töntiga och jag "populär"... Sen ändrades de, jag blev till en normal tjej, haha de blev alla typ :) minskade sminket och mitt shoppande började tänka mer på min framtid och sånt. Dom tjejkompisarna som jag hade fick byta klass, då klassen spritlades. Där stog jag nu ensam, igen! Gick med killarna hela tiden, tänkte bah, men när vi har samma rasten kan jag ju va me dom! men schemat tog stopp för den idén jag jag fick vara med killarna i klassen istället, that´s it! 7an blev nog de tuffaste året... Började med att allt va helt okeej, jag Flyttade till Östhammar eller aah söderön. Så började en kille snacka med mig och så, vi blev typ mer än bara vänner men precis när vi va som närmast fick jag ett helvette, jag insåg vilket svin han va. Började må dåligt, tröck ner mig själv, sov ute hos Zoffe hela nätter och grät! Kände att jag inte ville leva nå mer, jag tappade typ alla förhoppningar om en framtid. Kunde inte slappna av vid en killes sida, min kropp blev inställd att bli nertryckt så jag kan inte lita på en ända person, speciellt inte killar! Tog alla från en kant, trodde alla va svin som han! Men jag kan fortfarande inte lita på nån kille och är inställd på att bli kallad nått helt random. Lovade mig själv att aldrig skaffa nån jävel.. Men vad gör jag just nu ? Jag har hittat seriöst världens bästa kille, men tsm me han försöker jag bygga upp mitt förstroende som "han där" förstörde. Jag vet att den underbara killen jag snackar om läser dehär just nu och han vet inte om att de är dehär han gör för mig. Men han vet att de är han jag snackar om!
men just för tillfället lever jag mitt liv, festar, är ute me mina kompisar osv ! hihihihih
AAh om hästarna hade varit med hade de blivit 2 sidor till hahah ^^
De va typ en snabb genomgång av mitt liv, de gör inge om ni inte fattar men haha :D
Annons