Saker och ting blir inte lättare med tiden man lär sig bara leva med dom, Hela tiden söker man svar på varför det har blivit såhär. Man ställer sig frågan varför JAG? Känner mig så jävla ensam fast att jag har folk runt omkring mig, Känner en hemlängtan till Falkenberg men vet inte om det är där jag hör hemma vet inte ens om jag hör hemma i Kalmar längre. Jag kom hit med hopp och drömmar om att kunna starta om få nya krafter, Men tyvärr så slår inte alla drömmar in så nu står jag här med ett falsk leende och skrattar tillsammans med er. Vill inte att ni ska se hur jag mår vill inte att ni ska ta del av mitt liv. Jag vet att det är många som bryr sig men vill inte blanda in någon i mitt liv, Era ord ekar i mitt huvud<u style="font-weight: bold; "> Det kommer bli bättre jaså? när då? hur länge ska man orka låtsats som om det inte är någonting? Vill bara sticka härifrån, fly långt bort där ingen vet vem jag är och där jag kan börja om igen. Tvätta bort minnen av dig -glömma att du finns - glömma allt vi gick igenom.
Jag önska att jag var mer som er....ni som kan skratta och le ni som kan klappa någon på axlen och säga det ordnar sig ge allt lite tid. Men jag är inte som ni, Jag är som en vän sa till mig Forever alone det är en ny dag men det är samma tankar och samma känslor varje dag, Är ett under att jag har orkat gå upp ur sängen enbart för att möta en ny dag och nya motgångar. Vet inte ens om det är värt att låtsats längre......

Annons

The photo has no tags

May 2012