Det blåser. Jag vet inte vad jag vill. Sitter här och tänker på att allt jag vill är att gifta mig med älskling och leva lycklig i alla mina dagar. Men är jag helt CP??! Det fattar jag väl att jag inte kan göra! Jag måste bli någonting. Men jag vet inte vad. Jag har ingen aning! Inte en fucking aning! Tur att dom flyttade fram datumet till den 18, annars vet jag inte vad. FAN! FAN! FAN! FAN också! Säg inte att ni vet hur de känns, för det vet ni inte! Alla har ett litet hum vad man vill bli när man blir stor, men inte jag. FAN I HELVETE!!! Jobbigt.

Tess. Vet du. Jag har precis samma känsla. När jag var liten ville jag bli lärare, sen läkare, sen veterinär... men nu vet jag inte mer. Jag har läst ekonomi för att det är brett, man kan göra många olika saker sen. Har hela tiden tänkt, att jag kommer på vad jag vill göra på vägen. Nu är det några ynka månader kvar. Och jag vet fortfarande inte.
Men det kommer lösa sig. Så även för dig. Plugga det du tycker är kul, Det är det viktigaste.

Kram!

man behöver inte bestämma sig Nu, man kan välja olika vägar och sen ÅNGRA sig. Inget är ristat i sten seddu. Det ordnar sig alltid. jag skall säga det min fars farbror sa till mig. han är otroligt framgångsrik, startade bla IKEA i Finland och driver ett möbelimportföretag för Mio, Asko mm. När han var ung så gjorde han inga snedsteg, han gjorde "rätta val" hela tiden. Hans vänner drog till europa och tågluffde och rökte hasch i Amsterdag, de drog till Australien och surfade i några år. Några tog vstickare och plugagde konst i Chile och Frankrike "baar för att". Men det gjorde inte han, han tuffade på det raka spåret. han uppnådde sina mål...MEN det gjorde även hans vänner. När han och hans vänner fyllde 45år så var alla på samma nivå, alla hans vänner hade nått ikapp honom. det som skilde sig var att hans vänner hade haft kul, upplevt livet, tagit lite avstickare, hamnat på olika ställen i livet.
Men alla hade nått till samma nivå av framgång. Min fars farbror sa att det är det enda han ångrar i livet att hn inte tog lite avstickare, kände på livet, hans vänner har lika mycket erfarenhet inom buisness, lika många barn osv. Han var så stressad över att "hinna till rätt plats i tid" så att han vågade inte leva.
detta sa han till mig när jag var 20 och kände stress över att inte vara framgångsrik och "klar" med vad jag ville bli och vart jag ville tillhöra.
Han tog mig på en bilfärd och talade mig till ro. Efter mitt samtal med honom insåg jag verkligen att det kommer att ordna sig och det var som en sten som släppte från mitt bröst.
Så jag hoppas din sten släpper den med. För det är inte målet som är det väsentliga, det är FAKTISKT resan dit.
Kram