Saturday 21 June 2008 photo 1/1
|
(drygt ett år gammal bild)
haha. detta är bara så ENOK. sån yr.
jag: enok! pooooosa, som jessica!
han: VAh? jag? hallå? jag? VAH? jaha!?
klick!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
men det var inte direkt enok jag syftade på. huhu.
JESSICA,
KOM TILLBAKA NU OCH STANNA FÖRALLTID
JAG PALLAR INTE DETTA MER UTAN DIG.
jag har stått ut nu i ett halvår utan dig. det har varit så jävla hemskt. mest i skolan. jag har tänkt på dig varje lektion, jag lovar. jag visste att det skulle bli jobbigt utan dig i skolan. det var det bara du var borta hos tandläkaren eller "tandläkaren". jag visste att det skulle bli jobbigt utan dig, men det var verkligen varit ett helvete. jag har försökt tänka positivt hela tiden, men det har inte gått så bra. och det har inte varit så jäkla roligt mellan oss hela tiden heller, men det är över nu ellerhur?
du var den jag alltid kunde ta ut alla mina humör på och berätta allt hemskt och allt fint och bara allt jag kände, du sket i hur viktigt det var för dig, du lyssnade. det gör ingen annan på det sättet som du gjorde. det är inte samma sak att prata i telefon och när du bor på typ andra sidan jordklotet.
när man går där i skolan och får upp sånna minnen som vi hade när vi gick där, när man tänker på det i skolan då, och kommer på att du aldrig mer kommer tillbaka är det inte jättelätt att hålla tillbaka tårarna. jag menar, om jag hade dig i skolan nu hela tiden skulle jag fan inte klagat en sekund på skolan. vad är det för jobbigt då? jag hade ju dig. kan du inte bara komma tillbaka, och STANNA HÄR? ta med hela din familj hit och så flyttar ni hit, så går jag och kör ut den andra familjen som flyttat in i erat förra. tycker jag låter perfekt. JAG ORKAR INTE UTAN DIG. SNÄLLAAAAAAAA. allt är så jävla feeeeeeeeeeeel. jag vill ha dig här. jag orkar inte utan dig. kom hit. jag behöver dig som mest nu, och så är du inte här. JAG ORKAR INTE.
jag orkar inte mer utan dig.
haha. detta är bara så ENOK. sån yr.
jag: enok! pooooosa, som jessica!
han: VAh? jag? hallå? jag? VAH? jaha!?
klick!
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
men det var inte direkt enok jag syftade på. huhu.
JESSICA,
KOM TILLBAKA NU OCH STANNA FÖRALLTID
JAG PALLAR INTE DETTA MER UTAN DIG.
jag har stått ut nu i ett halvår utan dig. det har varit så jävla hemskt. mest i skolan. jag har tänkt på dig varje lektion, jag lovar. jag visste att det skulle bli jobbigt utan dig i skolan. det var det bara du var borta hos tandläkaren eller "tandläkaren". jag visste att det skulle bli jobbigt utan dig, men det var verkligen varit ett helvete. jag har försökt tänka positivt hela tiden, men det har inte gått så bra. och det har inte varit så jäkla roligt mellan oss hela tiden heller, men det är över nu ellerhur?
du var den jag alltid kunde ta ut alla mina humör på och berätta allt hemskt och allt fint och bara allt jag kände, du sket i hur viktigt det var för dig, du lyssnade. det gör ingen annan på det sättet som du gjorde. det är inte samma sak att prata i telefon och när du bor på typ andra sidan jordklotet.
när man går där i skolan och får upp sånna minnen som vi hade när vi gick där, när man tänker på det i skolan då, och kommer på att du aldrig mer kommer tillbaka är det inte jättelätt att hålla tillbaka tårarna. jag menar, om jag hade dig i skolan nu hela tiden skulle jag fan inte klagat en sekund på skolan. vad är det för jobbigt då? jag hade ju dig. kan du inte bara komma tillbaka, och STANNA HÄR? ta med hela din familj hit och så flyttar ni hit, så går jag och kör ut den andra familjen som flyttat in i erat förra. tycker jag låter perfekt. JAG ORKAR INTE UTAN DIG. SNÄLLAAAAAAAA. allt är så jävla feeeeeeeeeeeel. jag vill ha dig här. jag orkar inte utan dig. kom hit. jag behöver dig som mest nu, och så är du inte här. JAG ORKAR INTE.
jag orkar inte mer utan dig.
Comment the photo
måste försöka ta tag i de här på något vis, de går ju för helvete inte att ha de såhär. de går inte att vara olycklig hela tiden, de känns som om jag slits mellan tusen saker och jag vet inte vart jag ska vända mig någonstans längre jag är van att komma till dig och låta dig lyssna på mina oftast ganska knasiga problem och killproblem, och de var så skönt för du visade intresse även om de kanske var de mest tråkiga som någon någonsin berättat för dig. och de måste ju finnas något man kan göra åt de, finns de inget sätt för en 14åring ( snart 15) att få bo dä'r nere själv eller nått? mina föräldrar skulle aldrig tillåta eget boende, ä ven om de vet ur olycklig jag är, de värsta är att de vet om de men de bara skriker åt mig när jag börjar gråta över saknaden. för de är något jag kan göra , börja gråta på direkten , bara vid tanken på saknaden , som idag vid middagsbordet. ny middag tårar. mums noll kalorier. men de gör inget åt de utom att skrika åt mig varje gång och de blir bara värre och gör att jag saknar allting ännu mer ju. att de inte förstår de. herregud, jag måste få komma ner, jag klarar inte att gå ut grundskolan här uppe och flytta ner till gymnasiet jag måste ner till 9an . de måste bara gå. jag saknar dig så in i helvetes mycket. herregud en till tårflod är påväg
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/e-e-emma/226680716/