March
Wednesday 1 December 2010 photo 1/1
|
just stand up tall, look'em in the face and say,
i'm that star up in the sky,
i'm that mountin peak up high,
hey i made it,
hmm,
i'm the world's greatest.
----
M.A
förlåt men du påminner mig för mycket av det som hände i somras, av allt det där som hände för första gången. du svek mig och det räcker jag tittar på dig nu så är det som att öppna såret igen, jag klarar det inte. jag sa då att jag ville vara vänner. men det ville inte du, nu har du ändrat dig och nu kan jag inte, det gör för ont. mina känslor för dig är borta, det kan jag lova. men det är sättet du är på .. allt med dig är speciellt, gamla tankar for igenom huvudet och gamla bilder kommer upp igen. det är hemskt hur vi slutade egentligen, men det är så det är och det var inte mitt fel. du var inte den du är idag och på ett sätt är det väl bra, du har själv sagt att du är förändrad men som du också sa, du är inte värd det. jag klarar inte att göra detta just nu, webba och sånt. ja vi gjorde det innan och nej jag kan inte nu, jag är för långt bort från den emelie jag var då och det finns ingen chans i världen att jag tänker gå tillbaka till henne. det går bara inte! hoppas du läser detta och tar åt dig, jag gillar dig. du är en underbar kille och jag skulle verkligen vilja vara vänner om jag bara hade fixat det .. tror inte jag någonsin kommer kunna se dig i ögonen igen utan att uppleva allt det svek, all den besvikelsen, all den smärtan du gett mig. 2år, du sa att du itne brydde dig. det var något av det första du sa som jag litade på, det blev fel .. du sa du inte brydde dig om vad dina vänenr tyckte, nej men varför iggade du mig såfort dom var i närheten då ? skolstarten var den sista dagen vi sågs, jag såg det som ett oskrivet slut på vårt kapitel. kanske var det det, kanske inte. i dagsläget verkar det inte som du tycker det var det, men jag orkar inte. inte detta, inte nu! häng kvar. jag lovar, jag kommer tillbaka. jag ska repa mig, jag ska stå där. och kolla dig rakt i ögonen en dag och kunna säga hej till dig utan att mina ben blir gele och jag bara vill gråta, dina ord söker sig som salt in i mig och hittar alltid rätt till mina öppna sår bara för att göra allt liite värre. vet inte hur du känner om allt detta men jag vet inte om jag klarar att vara mycket mer än vi är nu. ett sms lite då och då och msn snack är väl helt okej. men stanna där, iaf tills jag känner att det är okej. snälla?
i'm that star up in the sky,
i'm that mountin peak up high,
hey i made it,
hmm,
i'm the world's greatest.
----
M.A
förlåt men du påminner mig för mycket av det som hände i somras, av allt det där som hände för första gången. du svek mig och det räcker jag tittar på dig nu så är det som att öppna såret igen, jag klarar det inte. jag sa då att jag ville vara vänner. men det ville inte du, nu har du ändrat dig och nu kan jag inte, det gör för ont. mina känslor för dig är borta, det kan jag lova. men det är sättet du är på .. allt med dig är speciellt, gamla tankar for igenom huvudet och gamla bilder kommer upp igen. det är hemskt hur vi slutade egentligen, men det är så det är och det var inte mitt fel. du var inte den du är idag och på ett sätt är det väl bra, du har själv sagt att du är förändrad men som du också sa, du är inte värd det. jag klarar inte att göra detta just nu, webba och sånt. ja vi gjorde det innan och nej jag kan inte nu, jag är för långt bort från den emelie jag var då och det finns ingen chans i världen att jag tänker gå tillbaka till henne. det går bara inte! hoppas du läser detta och tar åt dig, jag gillar dig. du är en underbar kille och jag skulle verkligen vilja vara vänner om jag bara hade fixat det .. tror inte jag någonsin kommer kunna se dig i ögonen igen utan att uppleva allt det svek, all den besvikelsen, all den smärtan du gett mig. 2år, du sa att du itne brydde dig. det var något av det första du sa som jag litade på, det blev fel .. du sa du inte brydde dig om vad dina vänenr tyckte, nej men varför iggade du mig såfort dom var i närheten då ? skolstarten var den sista dagen vi sågs, jag såg det som ett oskrivet slut på vårt kapitel. kanske var det det, kanske inte. i dagsläget verkar det inte som du tycker det var det, men jag orkar inte. inte detta, inte nu! häng kvar. jag lovar, jag kommer tillbaka. jag ska repa mig, jag ska stå där. och kolla dig rakt i ögonen en dag och kunna säga hej till dig utan att mina ben blir gele och jag bara vill gråta, dina ord söker sig som salt in i mig och hittar alltid rätt till mina öppna sår bara för att göra allt liite värre. vet inte hur du känner om allt detta men jag vet inte om jag klarar att vara mycket mer än vi är nu. ett sms lite då och då och msn snack är väl helt okej. men stanna där, iaf tills jag känner att det är okej. snälla?
Annons
Visa toppen
Show footer