Thursday 4 December 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
YngveJönsson Y
det kommer blir svårt att kunna berätta det här. men det är så det är nu.
Jag vill att folk ska beröras när de läser det här men jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig i ord.
Ingen förstår hur nära vi stod varandra. Du va där när jag föddes. Du tog hand om mig som din egna dotter. Du satte mej högst upp i ditt liv. Det vet jag. Alla sa de, ingen kunde missgå att jag va ditt nr 1. Du gav mej allt jag ville ha, men mest av allt gav du mej kärlek som ingen annan. Jag har bott hos dej och mormor i nästan hela mitt liv. Mamma jobbade ju så mycket kvällar så det blev att vi sov där. Och alltid sov jag inne hos dej, breve dej i sängen. Du berättade alltid om bergakungen för mej och hur ja va när ja va liten. Vi skrev alltid en lapp till mamma att hon skulle lägga sig berve mig, och mormor henne skickade vi ut att sova någon annan stans ime att hon snarkade så. herregud, nu gråter jag igen. Min yngev va du, jag kunde inte säga ditt namn så ja sa alltid Yngev, du fanns ju alltid där. Alltid. Du va som min pappa, eller nej mer än så. Alla som såg dej och mig tillsammans sa alltid, jag tror aldrig jag sett en sån kontak mellan ett barn och en vuxen. För det va unikt. Och jag visste att det alltid fanns där. Du satte mej före ditt egna barnbarn och ditt barn. Du satte mej för allt. Och du vet att jag älskade dej över allt annat. Vi behövde aldrig säga det tillvarandra. Det fanns där ändå. Om mormor ville att du skulle göra något åt henne, ringde hon mej så fick ja fråga dej, för du kunde inte säga nej till mej. Du va så svag för mej. Du svimmade första gången du såg mej. Du såg mej innan min riktiga pappa. Jag vet att det förändrade ditt liv. den dagen jag kom. och du startade mitt liv till något underbart med dej. Det va många som inte gillade ditt tuffa och raka sätt att vara på, men du har aldrig skällt på mej. jag har aldrig tyckt illa om dej. Jag har alltid försvarat dej. Det har alltid varit Yngves Noran som du kallade mej. Det var alltid du som var stolt över mej, det va alltid dej jag ville kämpa för. För jag visste att du skulle bli stoltare än någon annan . Du berättade det för alla dina vänner hur jag va. När jag skadat mej, ringde jag alltid till dej och du slägnde dej i bilen och körde som en dåre för att inget skulle få hända mej. i 14 år har jag haft dej hos mej. i hela mitt liv har du vart den som alltid älskat mej. och jag minns alla minnen som igår. jag minns hur jag alltid kröp upp i ditt knä och kunde sitta där i timmar. Jag minns hur du alltid stod där troget och väntade på mig efter skolan. Under hela mitt liv har jag alltid bett om att du,mamma och mormor skulle leva föralltid. Under en tid i mitt liv hade jag ångest varje natt, jag trodde att du skulle dö. Jag kunde inte sova, jag ringde dej hela tiden för att kolla så du mådde bra. Och jag vet att den enda som kunde få dej att gråta det va jag.
men så en dag, kom de jag aldrig trodde skulle hända. du kunde inte äta. in på sjukhuset och så du hade canser . men jag trodde du skulle klara det som allt annat du klarat. alla olika operatoner och hjärtinfarkter och steloperatioer. jag trodde på dej, men visst jag såg det i din blick. du visste att du inte skulle orka detta. jag har inte klarat av att titta på dej på fem veckor, sen vi fick beskedet. jag har gråtit nästan varje kväll. Hur ska ja kunna leva utan dej? Du kunde inte äta, du gick ner 1 kilo per dag så de gick inte att ge dej cellgifter. Jag har levt i en mardröm dom senaste fem veckorna. men jag har döljt det, ni hade ändinte förstått. det är ju bara din mormors man hade ni sagt, nej de är inte bara min mormors man, han är allt! han va min största trygghet i livet. men så i torsdags den 4 december 2008. vart hos gynekolgen sitter i skolan bråkar med min bästa kompiis. så knackar det på dörren och där står mamma och tomas. henke ropar på mej och jag går dit, jag tittar på mamma som bara säger. gå och hämtadina saker ellinor. jag visste direkt. jag kunde inte titta på någon jag stängde av. jag stängde ute alla känslor. men i bilen släppte det. som en bomb från himlen kom allt. men ja viade de inte för mamma, hon fick inte röra mej. hon sa bara . Yngve har somnat in, va skulle ja säga ? va skulle jag göra? Mitt hjärta gick i tusen bitar. Mitt liv stod på kanten och ville bara falla. väl ute i onsala hemma hos mormor och yngve . släppte ja ut känslorna. i bilen . HUR FAN KUNDE HAN LÄMNA MIG NU?! och kag grät. jag grätkonstant i flera timmar. ingen kunde röra mej, ja bara skrek och det gjorde så ont. de gjorde så ont i hela kroppen. Att han kunnat lämna mig nu! matilda ringer och gråter och hon stöttar mej. stöttar mej som ingen annan. de första som fall mig i tanken va, yngves bil. där ute låg jag i fem timmar och grät. alla minnen, alla ord han sagt. aldrig mer skulle jag som liten kunna krypa upp i hans kantiga knä och bara sitta där. aldrig mer skulle jag få höra hans höga röst. aldrig mer skulle jag få se hans leende när han såg mej. aldrig mer skulle jag kunna få bli glad. Hur ska man kunna leva utan sin trygghet i livet? Hur ska ja kunna leva utan han? men jag vet, att det sista han tänkte på de va mej. för dom sista orden han sa va - ha de bra nu gittan, och lova att ta hand om ellinor. sen somnade han. han låg där inne på sängen död. alla tyckte jag skulle gå in, men ja kunde inte. jag kunde inte se han och prata med han utan att få något svar. men jag hör hans röst i huvudet hela tiden, jag ser hans ansikte och om jag frågar han ngt så svarar han. jag vet att han finns hos mej. men de är svårt att kunna inse att han inte är kvar levande. men ni ska veta , att om dte va någon jag verkligen älskade så va det han. Över allt annat. Hanmammaochmormor! jag skulle kunnat skriva hundra sidor till men nu gråter jag för mycket. jag vet att ni inte kommer förstå ändå. men försök förstå att jag mår dåligt nu, och bråka inte med mej nu för jag har ett hjärta som är mycket trasigt.
och kan någon berätta hur jag ska kunna fortsätta livet utan min trygghet. för jag känner mig så otroligt vilsen.
för jag saknar dej så otroligt mycket, det gör ont i hela mig.
din lilla noran !
det kommer blir svårt att kunna berätta det här. men det är så det är nu.
Jag vill att folk ska beröras när de läser det här men jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka mig i ord.
Ingen förstår hur nära vi stod varandra. Du va där när jag föddes. Du tog hand om mig som din egna dotter. Du satte mej högst upp i ditt liv. Det vet jag. Alla sa de, ingen kunde missgå att jag va ditt nr 1. Du gav mej allt jag ville ha, men mest av allt gav du mej kärlek som ingen annan. Jag har bott hos dej och mormor i nästan hela mitt liv. Mamma jobbade ju så mycket kvällar så det blev att vi sov där. Och alltid sov jag inne hos dej, breve dej i sängen. Du berättade alltid om bergakungen för mej och hur ja va när ja va liten. Vi skrev alltid en lapp till mamma att hon skulle lägga sig berve mig, och mormor henne skickade vi ut att sova någon annan stans ime att hon snarkade så. herregud, nu gråter jag igen. Min yngev va du, jag kunde inte säga ditt namn så ja sa alltid Yngev, du fanns ju alltid där. Alltid. Du va som min pappa, eller nej mer än så. Alla som såg dej och mig tillsammans sa alltid, jag tror aldrig jag sett en sån kontak mellan ett barn och en vuxen. För det va unikt. Och jag visste att det alltid fanns där. Du satte mej före ditt egna barnbarn och ditt barn. Du satte mej för allt. Och du vet att jag älskade dej över allt annat. Vi behövde aldrig säga det tillvarandra. Det fanns där ändå. Om mormor ville att du skulle göra något åt henne, ringde hon mej så fick ja fråga dej, för du kunde inte säga nej till mej. Du va så svag för mej. Du svimmade första gången du såg mej. Du såg mej innan min riktiga pappa. Jag vet att det förändrade ditt liv. den dagen jag kom. och du startade mitt liv till något underbart med dej. Det va många som inte gillade ditt tuffa och raka sätt att vara på, men du har aldrig skällt på mej. jag har aldrig tyckt illa om dej. Jag har alltid försvarat dej. Det har alltid varit Yngves Noran som du kallade mej. Det var alltid du som var stolt över mej, det va alltid dej jag ville kämpa för. För jag visste att du skulle bli stoltare än någon annan . Du berättade det för alla dina vänner hur jag va. När jag skadat mej, ringde jag alltid till dej och du slägnde dej i bilen och körde som en dåre för att inget skulle få hända mej. i 14 år har jag haft dej hos mej. i hela mitt liv har du vart den som alltid älskat mej. och jag minns alla minnen som igår. jag minns hur jag alltid kröp upp i ditt knä och kunde sitta där i timmar. Jag minns hur du alltid stod där troget och väntade på mig efter skolan. Under hela mitt liv har jag alltid bett om att du,mamma och mormor skulle leva föralltid. Under en tid i mitt liv hade jag ångest varje natt, jag trodde att du skulle dö. Jag kunde inte sova, jag ringde dej hela tiden för att kolla så du mådde bra. Och jag vet att den enda som kunde få dej att gråta det va jag.
men så en dag, kom de jag aldrig trodde skulle hända. du kunde inte äta. in på sjukhuset och så du hade canser . men jag trodde du skulle klara det som allt annat du klarat. alla olika operatoner och hjärtinfarkter och steloperatioer. jag trodde på dej, men visst jag såg det i din blick. du visste att du inte skulle orka detta. jag har inte klarat av att titta på dej på fem veckor, sen vi fick beskedet. jag har gråtit nästan varje kväll. Hur ska ja kunna leva utan dej? Du kunde inte äta, du gick ner 1 kilo per dag så de gick inte att ge dej cellgifter. Jag har levt i en mardröm dom senaste fem veckorna. men jag har döljt det, ni hade ändinte förstått. det är ju bara din mormors man hade ni sagt, nej de är inte bara min mormors man, han är allt! han va min största trygghet i livet. men så i torsdags den 4 december 2008. vart hos gynekolgen sitter i skolan bråkar med min bästa kompiis. så knackar det på dörren och där står mamma och tomas. henke ropar på mej och jag går dit, jag tittar på mamma som bara säger. gå och hämtadina saker ellinor. jag visste direkt. jag kunde inte titta på någon jag stängde av. jag stängde ute alla känslor. men i bilen släppte det. som en bomb från himlen kom allt. men ja viade de inte för mamma, hon fick inte röra mej. hon sa bara . Yngve har somnat in, va skulle ja säga ? va skulle jag göra? Mitt hjärta gick i tusen bitar. Mitt liv stod på kanten och ville bara falla. väl ute i onsala hemma hos mormor och yngve . släppte ja ut känslorna. i bilen . HUR FAN KUNDE HAN LÄMNA MIG NU?! och kag grät. jag grätkonstant i flera timmar. ingen kunde röra mej, ja bara skrek och det gjorde så ont. de gjorde så ont i hela kroppen. Att han kunnat lämna mig nu! matilda ringer och gråter och hon stöttar mej. stöttar mej som ingen annan. de första som fall mig i tanken va, yngves bil. där ute låg jag i fem timmar och grät. alla minnen, alla ord han sagt. aldrig mer skulle jag som liten kunna krypa upp i hans kantiga knä och bara sitta där. aldrig mer skulle jag få höra hans höga röst. aldrig mer skulle jag få se hans leende när han såg mej. aldrig mer skulle jag kunna få bli glad. Hur ska man kunna leva utan sin trygghet i livet? Hur ska ja kunna leva utan han? men jag vet, att det sista han tänkte på de va mej. för dom sista orden han sa va - ha de bra nu gittan, och lova att ta hand om ellinor. sen somnade han. han låg där inne på sängen död. alla tyckte jag skulle gå in, men ja kunde inte. jag kunde inte se han och prata med han utan att få något svar. men jag hör hans röst i huvudet hela tiden, jag ser hans ansikte och om jag frågar han ngt så svarar han. jag vet att han finns hos mej. men de är svårt att kunna inse att han inte är kvar levande. men ni ska veta , att om dte va någon jag verkligen älskade så va det han. Över allt annat. Hanmammaochmormor! jag skulle kunnat skriva hundra sidor till men nu gråter jag för mycket. jag vet att ni inte kommer förstå ändå. men försök förstå att jag mår dåligt nu, och bråka inte med mej nu för jag har ett hjärta som är mycket trasigt.
och kan någon berätta hur jag ska kunna fortsätta livet utan min trygghet. för jag känner mig så otroligt vilsen.
för jag saknar dej så otroligt mycket, det gör ont i hela mig.
din lilla noran !
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
de är så svårt att vet vad jag ska säga men du måste iaf fortsätta kämpa<3
du vet ju att han finns hos dig ändå, han vakar över dig hela tiden!
finns här om du vill prata<3
ja älskar dig så otroligt mycket gumman<3333
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
jag vill finnas här för dig, de är bara o ringa om de är ngt (l)
finns alltid här för dig ! va mer ska ja säga ?
älskar dig.
fns alltid här för dej gmn <3
men han kanske har det bättre nu även om man inte vill inse det , det kanske va bäst så .. han får ett bra liv i himmlen o han fns i ditt hjärta o han vakar alltid över dej va du än är fns han hos dej han har inte försvunnit han har bara bytt skepnad han kmr alltid fínnas hos dej o skydda dej <3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
Åhh, jag vet inte hur ja ska klara detta. jag ipar fan hela tiden!
Men du ska veta att jag älskar dej !<3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
jag förstår dej ellinor, han älskade dej messt av allt & annat <3
kommer alltid finnas här för dej om du vill prata , han tänker säkert på dej varjedag som går:)<3
jagälsklardejellinor,<3
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
jag finns här även om jagi nte visar de så ofta , du betyder extremt mkt ,<3
jag kommer altid älska dig <3
du måste kämpa , de är bara att ringa om du vill prata <3
jag älskar dig <3
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
Ja vet inte va ja ska säga mer än att jag finns för de pch ja älskardejalltid
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Jag älskar dig!
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
jag kan bara säga tack för att ja fick snacka med dej då. och du vet attdet är sama för mej som för dej, du kan alltid komma! kan ja sova hos dej ngn dag i veckan när ja ska vara i onsala ? (L)
Jag Älskar Dig!
jag förstår att det inte kan vara lätt
att uttrycka riktig kärlek såhär med ord,
men jag förstår verkligen !
han lämnade inte dig, han lämnade jorden,
hans kropp vandrar inte längre på marken,
men dig har han inte lämnat.
han kommer alltid finnas i dig sötnos.<3
han visste att du älskade honom, & att
du fortfarande gör det, & han älskar dig med !
jag tror att det var du som var i hans sista tankar.
finns här, & r.i.p yngve. <3
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Vila i frid !
Ellinor så nära som ni stod varandra så förstå att han älskade dig mest av allt! Kanske va dags för honom att tänka på sig själv och han har det bättre nu det vet du <3 han ville inte lämna dig han kunde inte göra ngt val älkling
jag och du föralltiiid<3
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u1/_u6/_u3/_u1/_u3/_u0/u1631301/1246651670_1.jpg)
emly, ja vet att han har det bra nu, ja känner det.men jag vet inte hur jag ska kunna leva utan han! jag orkar inte öppna ögonen . orkar inte fortsätta såhär :'(
allt gick såfort. för 5 veckor sen va allt som vanligt.
jag älskar dej så mkt.
du&jagalltid älskling<3
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/e-ramstedt/304601792/