July
Wednesday 25 March 2009 photo 1/1
|
Jag och jossan satt o snackade lite idag kom in på lite deep shit, kommer skriva lite nu och ni som inte bryr er behöver inte läsa .
Ibland så undrar jag om alla möten och alla tester hjälper, det gör dom inte.
på mötena sitter dom och frågar ut mig om det ena o det andra frågar hela tiden ``varför´´ men hur ska jag kunna svara på det när jag inte enns vet själv?
är det värt besväret fortfarande? det enda som är kvar är en klump imagen som äter upp mig innifrån. jag saknar victor..han höll koll på mitt liv höll koll på mig. jag saknar matilda och att kunna släppa loss totaly o bara glömma all skit. o framförallt saknar ja chippi den personen som jag alltid kunnat lita på till 110%
just nu känner jag mig bara så ensam och hopplös. jag har ingen och snacka med förutom psyk kärringen o hon säger ju allt till mamma o pappa sen. jag hatar sjukhuset o alla sprutor. jag får damp på ungdomsmotagningen och alvarligt så kan ju hela motala eller vafan hela swe bara dö . o vart är min bror när man behöver honnom kapish ja har inte snackat med han på 1 månad typ ! ja skulle bara vilja gråta ut i hanns armar o höra honnom säga att det blir bra som vanligt . men ja vill inte tynga han med mina problem.
KAN DET INTE BARA FINNAS EN MÄNNISKA I HELA VÄRLDEN SOM FÖRSTÅR ?
jag tror jag gör det för att straffa migsjälv jag vill inte igentligen.
jag bara fäster blicken i taket och vill att hela skiten ska rasa samman.
det känns knappt längre jag drömmer mig bort tänker på annat.
det svider till sista stötarna får det att brinna innuti, vill spy.måste spy.
jag trodde jag hade övertaget men hade så jävla fel. jag har inget ..inte ett skit kvar.
sen kan ja ju be alla idioter dra åt helvete nu med när ja endå är igång .
klart slut . tjoo
Ibland så undrar jag om alla möten och alla tester hjälper, det gör dom inte.
på mötena sitter dom och frågar ut mig om det ena o det andra frågar hela tiden ``varför´´ men hur ska jag kunna svara på det när jag inte enns vet själv?
är det värt besväret fortfarande? det enda som är kvar är en klump imagen som äter upp mig innifrån. jag saknar victor..han höll koll på mitt liv höll koll på mig. jag saknar matilda och att kunna släppa loss totaly o bara glömma all skit. o framförallt saknar ja chippi den personen som jag alltid kunnat lita på till 110%
just nu känner jag mig bara så ensam och hopplös. jag har ingen och snacka med förutom psyk kärringen o hon säger ju allt till mamma o pappa sen. jag hatar sjukhuset o alla sprutor. jag får damp på ungdomsmotagningen och alvarligt så kan ju hela motala eller vafan hela swe bara dö . o vart är min bror när man behöver honnom kapish ja har inte snackat med han på 1 månad typ ! ja skulle bara vilja gråta ut i hanns armar o höra honnom säga att det blir bra som vanligt . men ja vill inte tynga han med mina problem.
KAN DET INTE BARA FINNAS EN MÄNNISKA I HELA VÄRLDEN SOM FÖRSTÅR ?
jag tror jag gör det för att straffa migsjälv jag vill inte igentligen.
jag bara fäster blicken i taket och vill att hela skiten ska rasa samman.
det känns knappt längre jag drömmer mig bort tänker på annat.
det svider till sista stötarna får det att brinna innuti, vill spy.måste spy.
jag trodde jag hade övertaget men hade så jävla fel. jag har inget ..inte ett skit kvar.
sen kan ja ju be alla idioter dra åt helvete nu med när ja endå är igång .
klart slut . tjoo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/e45/347338369/
Visa toppen
Show footer