Tuesday 27 December 2011 photo 1/1
|
sometimes I dont even know why I bother.
känslan av att känna sig helt obetydlig och samtidigt inte våga säga ifrån, i rädsla för att förlora personen i fråga, den känslan är förkrossande.
vet inte vad jag ska ta mig till längre. känner mig så sjukt låst i situationen, och jag vet inte om bekräftelsen/reassurement jag får bara är önsketänkade. eller så är jag på villovägar som vanligt..
hur mycket kan man kräva av någon som inte mår 100%? och då syftar jag inte på mig själv, utan andra.
hela alltet är en stor suck, men jag vill inte ta mig ur det/putta det ifrån mig, för då måste jag omfamna sorgen. och ännu värre: jag kanske begår ett misstag.
vet ingenting längre.
behöver bara skriva av mig lite, I suppose.
känslan av att känna sig helt obetydlig och samtidigt inte våga säga ifrån, i rädsla för att förlora personen i fråga, den känslan är förkrossande.
vet inte vad jag ska ta mig till längre. känner mig så sjukt låst i situationen, och jag vet inte om bekräftelsen/reassurement jag får bara är önsketänkade. eller så är jag på villovägar som vanligt..
hur mycket kan man kräva av någon som inte mår 100%? och då syftar jag inte på mig själv, utan andra.
hela alltet är en stor suck, men jag vill inte ta mig ur det/putta det ifrån mig, för då måste jag omfamna sorgen. och ännu värre: jag kanske begår ett misstag.
vet ingenting längre.
behöver bara skriva av mig lite, I suppose.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ebasaurus/500143797/