Vad är egentligen meningen med detta så kallade "livet"?
Ska man bara födas för att sedan dö?
Då har väl allting som händer mellan det ingen mening alls?
Så vad spelar det för roll hur man man tar sig igenom det då?
Alla val vi gör spalar egentligen ingen roll?
Så allt som betyder nått är samma som inget?
Om det finns någon så kallad "gud" som skapade oss, skapade då han oss för underhållning?
Intresserar det då denne "gud" att se oss slita, gråta, älska och bara försöka överleva?

Vad mycket frågor det kan börja snurra ibland....
Varför ska man sattsa på att överleva ist för att ta en dag i sänder och bara göra det man vill, varför göra så många saker som att jobba för att få pengar till mat, älska den man tycker om mest, försöka se bra ut.
Känslor, vad är de bra för? varför ska man kuna känna hat, vrede, sorg, saknad och kärlek.
Varför inte bara skita i att äta, sluta att älska och allt annat som händer i livet om man bara ska dö, det har ingen mening i alla fall.

Varför låter döden så lockande? Det är ju inte mer än rätt att folk dör ändå, man måste kunna inse att förr eller senare så finns ingen av alla oss som existerar nu kvar i alla fall.

Ibland tänker mana bara att det är lättare att få det överstökat.
Men jag vill leva, jag vill göra onödiga saker och främst av allt vill jag älska.
Att finnas till för någon, hjälpa någon när man inte klarar av att hjälpa sig själv. Att göra andra glada när de är ledsna och behöver det. Att räcka till för de som står nära. Att bara känna sig behövd gör livet så mycket lättare att leva, så jag tänker leva. Jag tänker älska. Jag tänker gråta. Jag kommer att fortsätta finnas till för alla som vill.
Känslor är så jävla onödigt, men jag tänker inte sluta känna för det, för det är det mest underbara jag vet i mitt så kallade "liv"

Att existera är svårt, vem sa att det skulle vara lätt?

åh. den var söt!