November
Friday 19 June 2009 photo 4/4
|
182 dagar, 26 veckor, 6 månader, ett halvår :'''(
mm, det är precis så lång tid som jag har varit utan dig idag.. ett förjävligt halvår. ord räcker inte till att beskriva hur mycket jag saknar dig. kan ju bara säga nu på en gång att alla ord kommer direkt ifrån mitt hjärta, allt har en mening. jag menar verkligen allt jag skriver, hon är verkligen helt otrolig. helt unik, mycket finare än alla andra. sticker ut och visar var hon är, inte en i mängden utan hon ja, som jag sa.. sticker ut och visar var hon är, hon syns!
jag kommer aldrigaldrigaldrig glömma dig och våran tid tillsammans, så mycket vi upplevt du och jag. alla minnen, alltalltallt finns alltid kvar hos mig. första tävlingen när vi var dubbelnolla och sen fick vi rida div I som vi vann, går inte beskriva hur lycklig jag var. andra tävlingen var i mora, där vi kom fyra i första klassen och sen debuterade jag la och du gjorde det tillsammans med mig där vi var nolla. sen andra dagen var vi såå nära på att vinna lb men jag svängde bara med innertygeln så du bröt av till skritt och sen skritt hoppade du hindret jag svängde till, snacka om änglaponny! efter den tävlingen blev vi även frågade om jag ville rida med elitlaget på strömsholm, bara den frågan gjorde mig helt sjukt glad. så vi kvalade till msv på dom alldra första la som vi red och sen bara flöt allt på. vi vann la och jag fick mitt livs första segertäcke. vi debuterade msvb med ett litet fjuttigt pet. vi var i gamleby där jag vann tre klasser (lb, la, msv) och var tvåa i en (msv). allt bara flöt på och rullade på löpande band, aldrig hamnade vi i någon svacka. hela året 2007 var helt obegripligt, minst en rosett från varje tävling plockade du hem åt mig. efter gamleby hade vi bara ett kval kvar till sm och det fixade du på en tävling tätt därpå. du tog mig alltså, från att rida min absolut första tävling någonsin år 2006 till att rida sm 2007 - ofattbart med stora bokstäver verkligen!
sista tävlingen för året vann vi msvb och då var hela det året klart. du tog mina första regionala/nationella poäng som blev hela 193 poäng med dig. sen började ett nytt år - 2008 med nya möjligheter. i början av året var allt som vanligt. vi var tvåa i båda klasserna i första tävlingen för året. sen red vi eliten och fick var de enda ekipaget i laget som red varje omgång. jag började bli lång på dig, så vi hamnade i en svacka där jag bara red på kortakortakorta galoppsprång och lät dig inte gå framåt ordentligt så vi fick med oss ganska mycket nedslag. vi red på strömsholm som var en väldigt stor upplevelse, det var grymt kul och du kämpade något enormt - som vanligt. vi red med bäst resultat i laget och laget slutade på en sjätte plats, alltså det sjätte bästa laget i sverige. vi red utomhus sm i högbo och gick till afinal på åtta fel och höll på att sätta nollan i båda kvalen om inte jag hade klantat mig... vi var i vingåker där vi vann la och sen i la+5 fick vi hoppa på cponnyernas enormt maxade omhoppningshöjd för att överdomarn sa att det bara skulle vara så. de högsta hindret låg på 120 helt säkert och vem tar det utan problem - jo du såklart! vi red inomhus sm i kungsbacka och gick till afinal på åtta fel och i finalen hade vi fyra fel, totalt slutade vi sm på 12 fel vilket räckte till en trettonde placering - vi var alltså det trettonde bästa bponny ekipaget i sverige!
sen red jag min absolut sista tävling på dig någonsin i björkvik och vad gjorde inte du, jo du visade ju precis hur det skulle vara. vände på en femöring och var snabb som vanligt, segern var vår. sen alla minnen är ju inte bara från tävlingar, vi har ju grymt mycket minnen annars. alla gånger vi ridit dressyr, du var alltid så fin att rida, gjorde alltid det man bad om. alla gånger vi ridit ut, du visste precis vart man skulle galoppera och när man kom där så gick du alltid i sluta och taggade som fan, det var bara hålla i och när du tyckte jag skulle släppa dig så kickade du bakut, sen när man lättade liite på tygeln, ja då var det fullt rejs upp för backen med minst tre kickar och hundratals bockar. sen alla gånger vi bara myst barbcka i skogen, när du stannat och inte vill gå mer och man får övertala dig att vi faktiskt ska gå vidare. och du var alltid rädd för stenar och allt som ligger på sidan av där man går. åååh vad jag saknar min lilla indian, du som alltid smög förbi stenarna och glodde på dom så ögonen nästan ploppade ut. sen alla mysstunder i stallet, du stog alltid där så söt och fin. när jag var ledsen kunde man alltid gå till dig och det var precis som om du förstod. jag glömmer aldrig sista ritten på dig, fyfan det var hemskt. och sista natten, när jag skulle säga "godnatt blomman", omg. jag höll i tårarna hela tiden när vi var i stallet, när du fått kvällshöt så stog jag och kolla på dig när du åt, du gav mig en blick och då kunde jag inte stå kvar vid dig längre, du är så förbannat vacker! så då gick jag ut & när jag skulle säga just dom orden, då kom tårarna i floder. och sen på kvällen för precis ett halvår sen, när jag gjorde iordning dig för att vi skulle åka till överlien där julia och dom var. jag var nere i stallet i säkert 3 timmar plus lite till och hela tiden stog jag och grät, guud vad hemskt allt var.. sen när vi var hos överlien och verkligen sa hejdå, jag stog där och kramade om dig och när jag släppte och skulle ta ett nytt grepp så hann du ge mig en blick och den blicken gjorde så jag bara gick, det var precis som du sa "hejdå elin, vi ses igen". jag bara hoppade in i bilen och ville bara bort från allt. hela vägen hem satt jag och grät, hemma sen kunde jag inte gå in i stallet och fodra dom andra, för i stallet ska du stå och gnägga när man öppnar dörren. hela natten grät jag, finns inte ord för att beskriva hur saknad du är, och saknaden blir bara större och större för varje dag som går. jag är verkligen inte hel utan dig, det är någonting inom mig som saknas, och det är du! jag gör vad som helst för att få uppleva allt en gång till, det är en helt obeskrivlig tid jag har fått varit med om, du är en sån ponny alla borde få ha, du fanns alltid där, hjälpte alltid till och kämpade jämt in i det sista. du hade en enorm kämparglöd, du ville alla väl hela tiden, aldrig göra någon besviken och mig lyckades du i allafall väldigt bra med, för aldrig var jag besviken på dig, det gick bara inte. man ska ge dig lite extra, för det får man verkligen tillbaka av dig. så nu har jag bara en sak kvar att säga..
TACKTACKTACKTACKTACK ! ett stort tack för allt du gjort för mig, för alla gånger du ställt upp på mig, för alla gånger du räddat mig, för alla gånger du gjort mig så stolt. jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är att ha fått ha dig i mitt liv och uppleva en tid tillsammans med dig. jag älskar dig mer än allt annat, du är verkligen den som är mest värd i mina ögon, ingen är som du. och jag tror nog alla vet vem det är jag skriver om, men jag vill bara skriva ditt super fina namn.
än en gång, tack världens bästa
BLÜMCHEN
mm, det är precis så lång tid som jag har varit utan dig idag.. ett förjävligt halvår. ord räcker inte till att beskriva hur mycket jag saknar dig. kan ju bara säga nu på en gång att alla ord kommer direkt ifrån mitt hjärta, allt har en mening. jag menar verkligen allt jag skriver, hon är verkligen helt otrolig. helt unik, mycket finare än alla andra. sticker ut och visar var hon är, inte en i mängden utan hon ja, som jag sa.. sticker ut och visar var hon är, hon syns!
jag kommer aldrigaldrigaldrig glömma dig och våran tid tillsammans, så mycket vi upplevt du och jag. alla minnen, alltalltallt finns alltid kvar hos mig. första tävlingen när vi var dubbelnolla och sen fick vi rida div I som vi vann, går inte beskriva hur lycklig jag var. andra tävlingen var i mora, där vi kom fyra i första klassen och sen debuterade jag la och du gjorde det tillsammans med mig där vi var nolla. sen andra dagen var vi såå nära på att vinna lb men jag svängde bara med innertygeln så du bröt av till skritt och sen skritt hoppade du hindret jag svängde till, snacka om änglaponny! efter den tävlingen blev vi även frågade om jag ville rida med elitlaget på strömsholm, bara den frågan gjorde mig helt sjukt glad. så vi kvalade till msv på dom alldra första la som vi red och sen bara flöt allt på. vi vann la och jag fick mitt livs första segertäcke. vi debuterade msvb med ett litet fjuttigt pet. vi var i gamleby där jag vann tre klasser (lb, la, msv) och var tvåa i en (msv). allt bara flöt på och rullade på löpande band, aldrig hamnade vi i någon svacka. hela året 2007 var helt obegripligt, minst en rosett från varje tävling plockade du hem åt mig. efter gamleby hade vi bara ett kval kvar till sm och det fixade du på en tävling tätt därpå. du tog mig alltså, från att rida min absolut första tävling någonsin år 2006 till att rida sm 2007 - ofattbart med stora bokstäver verkligen!
sista tävlingen för året vann vi msvb och då var hela det året klart. du tog mina första regionala/nationella poäng som blev hela 193 poäng med dig. sen började ett nytt år - 2008 med nya möjligheter. i början av året var allt som vanligt. vi var tvåa i båda klasserna i första tävlingen för året. sen red vi eliten och fick var de enda ekipaget i laget som red varje omgång. jag började bli lång på dig, så vi hamnade i en svacka där jag bara red på kortakortakorta galoppsprång och lät dig inte gå framåt ordentligt så vi fick med oss ganska mycket nedslag. vi red på strömsholm som var en väldigt stor upplevelse, det var grymt kul och du kämpade något enormt - som vanligt. vi red med bäst resultat i laget och laget slutade på en sjätte plats, alltså det sjätte bästa laget i sverige. vi red utomhus sm i högbo och gick till afinal på åtta fel och höll på att sätta nollan i båda kvalen om inte jag hade klantat mig... vi var i vingåker där vi vann la och sen i la+5 fick vi hoppa på cponnyernas enormt maxade omhoppningshöjd för att överdomarn sa att det bara skulle vara så. de högsta hindret låg på 120 helt säkert och vem tar det utan problem - jo du såklart! vi red inomhus sm i kungsbacka och gick till afinal på åtta fel och i finalen hade vi fyra fel, totalt slutade vi sm på 12 fel vilket räckte till en trettonde placering - vi var alltså det trettonde bästa bponny ekipaget i sverige!
sen red jag min absolut sista tävling på dig någonsin i björkvik och vad gjorde inte du, jo du visade ju precis hur det skulle vara. vände på en femöring och var snabb som vanligt, segern var vår. sen alla minnen är ju inte bara från tävlingar, vi har ju grymt mycket minnen annars. alla gånger vi ridit dressyr, du var alltid så fin att rida, gjorde alltid det man bad om. alla gånger vi ridit ut, du visste precis vart man skulle galoppera och när man kom där så gick du alltid i sluta och taggade som fan, det var bara hålla i och när du tyckte jag skulle släppa dig så kickade du bakut, sen när man lättade liite på tygeln, ja då var det fullt rejs upp för backen med minst tre kickar och hundratals bockar. sen alla gånger vi bara myst barbcka i skogen, när du stannat och inte vill gå mer och man får övertala dig att vi faktiskt ska gå vidare. och du var alltid rädd för stenar och allt som ligger på sidan av där man går. åååh vad jag saknar min lilla indian, du som alltid smög förbi stenarna och glodde på dom så ögonen nästan ploppade ut. sen alla mysstunder i stallet, du stog alltid där så söt och fin. när jag var ledsen kunde man alltid gå till dig och det var precis som om du förstod. jag glömmer aldrig sista ritten på dig, fyfan det var hemskt. och sista natten, när jag skulle säga "godnatt blomman", omg. jag höll i tårarna hela tiden när vi var i stallet, när du fått kvällshöt så stog jag och kolla på dig när du åt, du gav mig en blick och då kunde jag inte stå kvar vid dig längre, du är så förbannat vacker! så då gick jag ut & när jag skulle säga just dom orden, då kom tårarna i floder. och sen på kvällen för precis ett halvår sen, när jag gjorde iordning dig för att vi skulle åka till överlien där julia och dom var. jag var nere i stallet i säkert 3 timmar plus lite till och hela tiden stog jag och grät, guud vad hemskt allt var.. sen när vi var hos överlien och verkligen sa hejdå, jag stog där och kramade om dig och när jag släppte och skulle ta ett nytt grepp så hann du ge mig en blick och den blicken gjorde så jag bara gick, det var precis som du sa "hejdå elin, vi ses igen". jag bara hoppade in i bilen och ville bara bort från allt. hela vägen hem satt jag och grät, hemma sen kunde jag inte gå in i stallet och fodra dom andra, för i stallet ska du stå och gnägga när man öppnar dörren. hela natten grät jag, finns inte ord för att beskriva hur saknad du är, och saknaden blir bara större och större för varje dag som går. jag är verkligen inte hel utan dig, det är någonting inom mig som saknas, och det är du! jag gör vad som helst för att få uppleva allt en gång till, det är en helt obeskrivlig tid jag har fått varit med om, du är en sån ponny alla borde få ha, du fanns alltid där, hjälpte alltid till och kämpade jämt in i det sista. du hade en enorm kämparglöd, du ville alla väl hela tiden, aldrig göra någon besviken och mig lyckades du i allafall väldigt bra med, för aldrig var jag besviken på dig, det gick bara inte. man ska ge dig lite extra, för det får man verkligen tillbaka av dig. så nu har jag bara en sak kvar att säga..
TACKTACKTACKTACKTACK ! ett stort tack för allt du gjort för mig, för alla gånger du ställt upp på mig, för alla gånger du räddat mig, för alla gånger du gjort mig så stolt. jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är att ha fått ha dig i mitt liv och uppleva en tid tillsammans med dig. jag älskar dig mer än allt annat, du är verkligen den som är mest värd i mina ögon, ingen är som du. och jag tror nog alla vet vem det är jag skriver om, men jag vill bara skriva ditt super fina namn.
än en gång, tack världens bästa
BLÜMCHEN
Comment the photo
Finns för dig elin, hoppas att du vet de <33
tack för att du finns <3
fint skrivit detsutom!<3 finns
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eelinwestin/382207739/
Visa toppen
Show footer