oktober
måndag 14 september 2009 bild 4/7
|
Tänkte skriva av mig lite om mitt lilla patetiska liv.
Allt börja den 8onde augusti 1994 i malmö då jag föddes , då började alla problemen.
Visst jag kanske va snäll och sånt som barn men sen växte jag upp och gjorde lite dumma saker.
Sen när jag va 6 år flyttade vi till Kävlinge.
Där började mitt liv bli bra.
Jag älskade kävlinge och mina vänner.
Skolan gick bra och vi hade en liten klubb i lekstugan xD
Sen när jag va 11 så flyttade vi till Landskrona.
Vi hade en stor lägenhet ovanför cykelmekano och allt flöt på.
Sen började skolan.
Jag träffade nathalie och monika. Inte för jag vill lägga all skuld på dem men det förstörde nog största delen av mitt liv att umgås med er.
När jag va med er blev jag mer och mer osocial. Jag kände mig som en idiot för att jag ens trodde att ni skulle gilla mig.
en byta nathalie skola och efter någon termin gjorde jag också det. Under den tiden hade nathalie flyttat till höör.
väl när jag gick på kunskap börja jag skolka mer och mer.
Jag mådde inte bra och jag kände mig helt död inombords.
Jag anmälde min pappa för misshandel hos kuratorn så blev det en hel utredning och jag flyttade till fosterhem i svalöv.
Där jag började skolan på linåker och då gick jag inte på en enda lektion nästan.
Jag bodde i svalöv i 6 månader. och det va dem värsta 6 månaderna i mitt liv.
jag fick bara träffa min familj varannan helg.
och när jag väl va hemma hos mamma och pappa så träffa jag Linus för typ första gången och jag kände mig helt överglad.
han fick mig att må bra.
Sen när jag flyttade hem så snackade jag fortfarande med han men då hade vi flyttat till örja och jag började lära känna Emma där. Hon va en sån glad och söt människa som man inte kunde bli arg på.
sen slutade jag snacka med Linus.
Jag fick träffa Linnea,linus bror . vi blev också vänner. Och hon va också så jävla rolig och underbar människa. Vi gjorde mycket dumma saker. Som snatta på hemköp och det under bron.
Det va tider jag inte hade alla hästar hemma för jag fattade inte att det inte va bra för mig.
Sen träffa jag ida och tänkte asså shit det kan inte vara hon som emma och linnea snackat såå mycket skit om. Men det va det.
Ida fick mig att känna mig levande igen.
och med henne träffa jag sebbe.
jag byta namn för jag mådde inte bra med mitt andra namn.
När ida och sebbe gjorde slut så fanns jag där för sebbe fast jag visste att det va fel och jag borde ha snackat med Ida om det och jag hatade mig själv för det.
månaderna gick och jag fortsatte snacka med Sebbe.
Jag visste varje gång jag snackade med han att det va fel och att man inte gör så mot ida.
Sen blev man anklagad för att ha tagit ett nässpray och det va då min,idas,linneas och emmas vänskap förstördes.
Jag sa att jag inte tagit det men ingen trodde mig.
Jag ville inte leva längre. Jag kunde inte stå ut med mig själv såhär.
Jag sluta snacka med folk och jag litade inte på någon.
Jag gick då i skolan på Ga och hade kanske varit i skolan 2 dagar på hela terminen .
Jag ville inte leva längre.
Det fanns ingen som kunde få mig att må bättre.
Jag gick till bup,socialen och en massa andra saker och en massa folk att snacka med.
Jag flyttade hemifrån till min faster ca 3 ggr.
jag började tro att livet inte hade någon mening.
Sen efter sommarlovet 2009 började jag på dammhagsskolan och träffade mina gamla vänner.
Jag mådde så jävla dåligt då och jag förstår om ni inte tycker att jag e en bra vän ibland och säger fel saker. Men ni ska veta att jag älskar er.
Och ni har gjort så jag har fått tillbaka min livsgnista.
Ni har fått mig att förstå att det finns folk som älskar mig för den jag är.
Jag älskar er tjejer<33
Tack Gabbi,agnesa,sofie,jae,Elin,felice,Mysan,ottilia och Dessie<33
Allt börja den 8onde augusti 1994 i malmö då jag föddes , då började alla problemen.
Visst jag kanske va snäll och sånt som barn men sen växte jag upp och gjorde lite dumma saker.
Sen när jag va 6 år flyttade vi till Kävlinge.
Där började mitt liv bli bra.
Jag älskade kävlinge och mina vänner.
Skolan gick bra och vi hade en liten klubb i lekstugan xD
Sen när jag va 11 så flyttade vi till Landskrona.
Vi hade en stor lägenhet ovanför cykelmekano och allt flöt på.
Sen började skolan.
Jag träffade nathalie och monika. Inte för jag vill lägga all skuld på dem men det förstörde nog största delen av mitt liv att umgås med er.
När jag va med er blev jag mer och mer osocial. Jag kände mig som en idiot för att jag ens trodde att ni skulle gilla mig.
en byta nathalie skola och efter någon termin gjorde jag också det. Under den tiden hade nathalie flyttat till höör.
väl när jag gick på kunskap börja jag skolka mer och mer.
Jag mådde inte bra och jag kände mig helt död inombords.
Jag anmälde min pappa för misshandel hos kuratorn så blev det en hel utredning och jag flyttade till fosterhem i svalöv.
Där jag började skolan på linåker och då gick jag inte på en enda lektion nästan.
Jag bodde i svalöv i 6 månader. och det va dem värsta 6 månaderna i mitt liv.
jag fick bara träffa min familj varannan helg.
och när jag väl va hemma hos mamma och pappa så träffa jag Linus för typ första gången och jag kände mig helt överglad.
han fick mig att må bra.
Sen när jag flyttade hem så snackade jag fortfarande med han men då hade vi flyttat till örja och jag började lära känna Emma där. Hon va en sån glad och söt människa som man inte kunde bli arg på.
sen slutade jag snacka med Linus.
Jag fick träffa Linnea,linus bror . vi blev också vänner. Och hon va också så jävla rolig och underbar människa. Vi gjorde mycket dumma saker. Som snatta på hemköp och det under bron.
Det va tider jag inte hade alla hästar hemma för jag fattade inte att det inte va bra för mig.
Sen träffa jag ida och tänkte asså shit det kan inte vara hon som emma och linnea snackat såå mycket skit om. Men det va det.
Ida fick mig att känna mig levande igen.
och med henne träffa jag sebbe.
jag byta namn för jag mådde inte bra med mitt andra namn.
När ida och sebbe gjorde slut så fanns jag där för sebbe fast jag visste att det va fel och jag borde ha snackat med Ida om det och jag hatade mig själv för det.
månaderna gick och jag fortsatte snacka med Sebbe.
Jag visste varje gång jag snackade med han att det va fel och att man inte gör så mot ida.
Sen blev man anklagad för att ha tagit ett nässpray och det va då min,idas,linneas och emmas vänskap förstördes.
Jag sa att jag inte tagit det men ingen trodde mig.
Jag ville inte leva längre. Jag kunde inte stå ut med mig själv såhär.
Jag sluta snacka med folk och jag litade inte på någon.
Jag gick då i skolan på Ga och hade kanske varit i skolan 2 dagar på hela terminen .
Jag ville inte leva längre.
Det fanns ingen som kunde få mig att må bättre.
Jag gick till bup,socialen och en massa andra saker och en massa folk att snacka med.
Jag flyttade hemifrån till min faster ca 3 ggr.
jag började tro att livet inte hade någon mening.
Sen efter sommarlovet 2009 började jag på dammhagsskolan och träffade mina gamla vänner.
Jag mådde så jävla dåligt då och jag förstår om ni inte tycker att jag e en bra vän ibland och säger fel saker. Men ni ska veta att jag älskar er.
Och ni har gjort så jag har fått tillbaka min livsgnista.
Ni har fått mig att förstå att det finns folk som älskar mig för den jag är.
Jag älskar er tjejer<33
Tack Gabbi,agnesa,sofie,jae,Elin,felice,Mysan,ottilia och Dessie<33
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/eendastmiichie/409342753/
Visa toppen
Visa sidfoten