October
Saturday 27 March 2010 photo 1/1
|
Jag vill tillbaka till tiden då där inte fanns några bekymmer ALLS!
Är så jävla trött på alla folk i min närvaro.
Hela min familj är splittrad,mina vänner eller ja dem jag trodde va mina vänner,hatar mig.
Killen jag tycker om fattar trögt!
Paul ,som jag fick reda på va min bror,har jag inte hört något från på ngr dagar och det känns så jävla ledsamt.
Folk säger att allt kommer lösa mig men fuck det,det kommer inte lösa sig över huvud taget. Det kommer alltid vara såhär,precis som det alltid varit. Inget kommer förändras på sommarlovet eller när jag börjar gymnasiet.
Inte efter dem 3 åren på gymnasiet eller 4 år in i "vuxenlivet" jag kommer alltid vara den lilla patetiska flickan som går på antideprissiva och sover hela dagarna..
fuck asså,det fanns 1 person i mitt liv som förstod mig när jag mådde dåligt,och jag förstörde vår vänskap. Så fucking missbildat!
Jag tänkte inte att detta skulle bli någon "snyft" historia,jag behöver bara skriva av mig det som kommer upp i huvudet!
Hur fan kan ens egen familj,hota min mamma?
Min lillebror är 3 fucking år och har varit med om mer drama i sitt liv än vad en vanlig människa gör på 30 år.
Jag älskar alla dem som ställer upp,tro inget annat,men det blir jävligt tjatigt och ända gången jag kan riktigt gråta ut är när jag ligger och ska försöka sova.Och då vaknar man med en blöt kudde och huvudvärk för man legat och tänkt hela natten. Tänk på vad jag har gjort för fel för att förtjäna detta livet.
Allt jag gör är förgäves,men man kan alltid hoppas.
Utan hopp om framtiden,har man ingen framtid..
Är så jävla trött på alla folk i min närvaro.
Hela min familj är splittrad,mina vänner eller ja dem jag trodde va mina vänner,hatar mig.
Killen jag tycker om fattar trögt!
Paul ,som jag fick reda på va min bror,har jag inte hört något från på ngr dagar och det känns så jävla ledsamt.
Folk säger att allt kommer lösa mig men fuck det,det kommer inte lösa sig över huvud taget. Det kommer alltid vara såhär,precis som det alltid varit. Inget kommer förändras på sommarlovet eller när jag börjar gymnasiet.
Inte efter dem 3 åren på gymnasiet eller 4 år in i "vuxenlivet" jag kommer alltid vara den lilla patetiska flickan som går på antideprissiva och sover hela dagarna..
fuck asså,det fanns 1 person i mitt liv som förstod mig när jag mådde dåligt,och jag förstörde vår vänskap. Så fucking missbildat!
Jag tänkte inte att detta skulle bli någon "snyft" historia,jag behöver bara skriva av mig det som kommer upp i huvudet!
Hur fan kan ens egen familj,hota min mamma?
Min lillebror är 3 fucking år och har varit med om mer drama i sitt liv än vad en vanlig människa gör på 30 år.
Jag älskar alla dem som ställer upp,tro inget annat,men det blir jävligt tjatigt och ända gången jag kan riktigt gråta ut är när jag ligger och ska försöka sova.Och då vaknar man med en blöt kudde och huvudvärk för man legat och tänkt hela natten. Tänk på vad jag har gjort för fel för att förtjäna detta livet.
Allt jag gör är förgäves,men man kan alltid hoppas.
Utan hopp om framtiden,har man ingen framtid..
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eendastmiichie/449792499/
Visa toppen
Show footer