September
Tuesday 17 April 2012 photo 1/1
|
Jag låser dörren och skruvar upp musiken så att ingen kan se hur jag drar upp mina knän mot min haka och döljer ansiktet med mina händer, så ingen kan höra hur jag kippar efter andan medans jag torkar bort tårarna som fyller mina ögon. Jag ser ut genom fönstret, det regnar och är grått. Precis som inom mig. Jag ser längre inga färger. Allt är bara grått. Det är som all lycka har försvunnit från världen och vi kommer aldrig mer få se den åter. Tanken att öppna fönstret och hoppa kommer till mig. Som en våg sköljer den över mig och det känns som jag drunkar i tankar.
"Ska jag? Ska jag göra slut på allting? Finns det ingen plats för mig i denna värld?"
Tanken på det gör att det kommer mer tårar än förut. Jag vill inte tänka så. Jag vill vara stark och orka leva. Jag vill verkligen. Men när mörkret tar över känns det som om allt hopp är borta. Som om det inte finns plats för mig. Allt annat kommer i första hand... förutom jag.
"Finns det ingen som tror på mina ord? Varför är alltid jag skurken? Jag är bara trött... Utmattad... Ensam. "
När jag väl torkat tårarna och det röda som uppstått i mitt ansikte är borta.. sänker jag musiken och låser upp dörren... Går ut med ett leende på läpparna och allt är som vanligt igen.
Åtminstone för er... Jag kommer alltid veta att de tankarna, den smärtan de tårarna finns kvar. Inom mig, där är det tryggt, för inom mig är det ingen som vet hur det egentligen är...
Behövde bara skriva av mig lite...
Annons
Visa toppen
Show footer