Monday 6 August 2012 photo 13/51
|
Ingen egobild jag vet. Men snälla behöver råd och tänkte att det finns MÅNGA kloka huvuden här som kan hjälpa mig! Tack på förhand!
Jaha. Kan ju börja med att säga att sista veckan har varit helt upp och ned. På ett bra vis. Tror jag. Det känns så i alla fall.
Åkte på läger i en vecka och kommer hem kär. Är det så det brukar bli och i så fall, brukar det vara? Eller är det bara för stunden. Som vissa kanske märkt har jag tjatat om det gamla som aldrig hände, men nu efter en vecka fyra timmars bilväg härifrån har jag hittat en person. En person som jag föll för direkt, som jag blev kär i och som visade det samma tillbaka. Kruxet är bara att vi bor en bit ifrån varandra och att vi vill ses. Kanske inget problem enligt vissa. Men ska man våga chansa även om det är långt. Kan man det? För jag menar, antingen kan jag gå vidare med ovissheten om hur det kunnat bli, eller så ger jag allt och så går de som de går. Men det skiljer trots allt över trettio mil.
Sen om det är längden mellan oss som gör det hela svårt eller tankarna om hur jag ska få ihop tiden är en annan sak. Jag har fullt upp i mitt liv och inte minst nu när skolan börjar, säkert kommer han ha det likadant. Men vi vill ändå ses och visst kan man ha ett långdistansförhållande när man är 16? Eller? Är det dumt? Är det fel? Verkar det fel, det kan väll funka och man vet inte förrän man testat eller hur och skulle det vara så att det inte håller kan man alltid förbli vänner på avstånd. Samt att någon gång måste man ta det första steget ut i världen, testa något nytt, lära sig av misstag, inse vad man känner och inte bara tänka och lägga bort allt som verkar svårt utan satsa.
Sist men inte minst. Hur berättar man för ens föräldrar att man träffade en kille och att man vill ses igen. Han kan tänka sig att åka till mig, det har han sagt. Men när jag nämnde lite om han till mamma fick jag bara till svar "Jaha", betonat lite som och, samt "…du sa samma sak sist.". Men enligt mig hände det inget i vintras, jag var ung och dum, vilket jag kanske fortfarande är, men det hände inget utan jag föll för ingenting egentligen. Men nu, ja nu föll jag för en person, för en kille, för en människa som jag utforskat världen med, eller inte världen, men en liten del av det som hör till. Vi har myst, vi har gosat och vi har tittat på varandra med just den där blicken som inte fanns förut och känslan bakom är inte den samma. Inte alls. Men hur berättar man det här för ens föräldrar. Ska man bara slänga fram det, "Jag vill träffa han igen. Tycker du jag är dum i huvudet? Eller? Säg nu."
Alltså gud. Jag hade inte förväntat mig att komma hem kär efter en innebandyvecka, men det var så det blev!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 8 Aug 2012 17:47
visst! skriv vad du tänker du, det kan bara hjälpa .)
AnnyongHaseyo
Mon 6 Aug 2012 12:48
Jag sitter med mobilen men skriv till mig på pm så kan jag ge dig min åsikt och hmm mitt svar
Eller vad jag kan säga ^^
Eller vad jag kan säga ^^
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ego-gruppen/508322714/