My week so far...

I tisdags kom jag hem igen efter en helg hos Tomas och kissen (och Lwordish, icke att förglömma) och satte mig med lättnad framför min egen dator efter jobbet. Jag hällde upp ett glas iskall cola (ok, pepsi max, men orka säga det hela tiden :P ) och bara njöt.

Och då, plötsligt, prasslade något till bakom mig. Det var tillräckligt stort för att jag skulle reagera, men inte som om en ica påse ramlar ner från sängen eller något sånt. Jag tittade mig misstänksamt om i rummet, men såg ingenting som skulle ha kunnat vara orsaken. Jag ryckte på axlarna och spelade vidare.

Och då hördes det igen. En snabbare blick runt rummet, ganska irriterad eftersom källan inte visade sig. Tomt. Jag började fundera på om det kunde vara en mus, jag bor trots allt i ett väldigt gammalt hus och det finns gott om ställen de kan komma in på. Jag hade ju inte varit hemma sedan torsdagen heller, så det kändes ju inte som någon omöjlighet.

Jag spelade vidare, om det nu var en mus skulle jag knappast kunna fånga den och en mus är jag inte så rädd för.

Däremot blev jag vansinnigt rädd när jag några minuter senare hörde prasslet igen och såg något relativt stort i fönstret. Det var helt klart inte en fluga, och större än både geting och humlor. Jag flög upp och beväpnade mig med en tidning.

Gissa om jag blev förvånad när jag nådde fönstret och såg den här:

Den stackarn måste ha varit fast flera dagar, för den orkade inte med annat än sporadiska försök att flyga mot fönstret, och det var det ljudet jag hade hört. Det framgår inte så bra på bilden, men fjärilen är kanske 8 cm stor, så det var ingen liten direkt.

Jag öppnade genast fönstret och släppte ut den, lyckligare fjäril får man leta efter!

Det var tisdagen det, nu kommer vi till onsdagen:

En helt vanlig morgon på jobbet i min lilla bur, inte så många som ringer, inga besök som kommer in, allt är lungt och stilla. Städföretaget putsar trappen med någon slags polish, uppifrån och ner, och när de kommer inom synhåll i trappen, då händer katastrofen:

Precis vid moppen i trappan ser ni vad som är kvar av fönstret, det hänger där uppe, och på golvet ser ni resten.

Såhär såg det ut på golvet framför min lucka.

Det var kaos, de fick dammsuga i 2 timmar, och ändå fick de inte upp allt, och när de var klara första gången så rasade den där biten ni ser, och tusen nya bitar spreds på golvet. Jag vet inte om ni ser det, men glaset var ju tjockt, ungefär som en bilruta, så bitarna är inte platta och vassa, utan små knubbiga bitar.

Idag är det ett hål i trappan, och jag antar att glasföretaget kommer idag för att passa in en ny ruta.

Och idag ja...

Jag går alltid exakt samma väg till jobbet, går över gatorna på samma ställe, och det brukar fungera bra. Men mitt på det mest trafikerade stället, där det inte finns något annat övergångsställe än det jag bukar använda (och det dessutom är mitt i en korsning så att det inte går att gå över alls tio i åtta på morgonen när jag bukar passera) såg mitt övergångsställ ut såhär:

Normalt sett så går jag precis där den största högen är.

Ja, så det var bara att traska runt allt och komma 5 minuter sent.

Spännande morgon.

Men ikväll ska jag på Winnerbäck och Melissa Horn på Hooks Herrgård.

There are more blog posts on this day (2)