22 September 2007
ååh, det är ju så jävla enkelt att bara tappa humöret. önskar att jag inte fanns. jag önskar det. att jag va ngn annan än mig själv. för jag har krabbat till det nu. o snälla, jag vill inte längre vara bunden till ngn. jag vill vara fri , å ändå får jag skit för va jag vill vara. jag vill vara jag, å ingen annan. men nu känns det som om att vara mig själv inte räcker till.
hur ska man förklara ngt ,, att man inte längre vill. när man velat så länge, men lusten har liksom.. slocknat..
utan håkan.., så hade jag nog ruttnat i helvetet. han finns där, men ändå inte. hans texter, hans röst o allting får mig bara att fortsätta. . <3
känslor varar inte förevigt. fan va arg jag blir. jag vill inte,, jag vill vara.. hm fri. är det mycket man begär? nej. . men hur jag ska säga det, eller förklara det.. j
åh håkan, tack för du finns. även om jag aldrig mött dig, så är det dig jag älskar mest. dina texter skär verkligen i hjärtat. å vill stanna
Direct link:
http://dayviews.com/eidehalll/2007/9/22/