Sösse är bäst!

Åh, va mysigt med en till liten fluffklump ^^ Javisst, ska försöka komma med nå fina råd. Har en känsla av att det här kommer blir ett långt inlägg, haha ;)

Det gäller att ta det stegvis, sen är det ju stor skillnad från katt till katt hur dom reagerar. Sösse var ganska svår i början så där fick jag ta det väldigt lugnt och försiktigt. Börja med att koppla ihop själva kopplet med något fint, ge tex favoritgodiset efter att du kopplat henne. De första gångerna du är ute så bara håll i henne, tätt intill dig, ta själv en promenad på nån minut bara, så hon får känna på utemiljön med dess rörelser, lukter och höga ljud och börja koppla ihop det med din trygga famn. Gå gärna ut på kvällen till att börja med, på småvägar eller stigar där det inte rör sig alltför mycket. Hon kommer självklart bli rädd av det nya ett par gånger och vilja hoppa ner och springa å gömma sig, ta då ett försiktigt (men stadigt) grepp runt både hennes fram- och baktassar, samtidigt som du håller henne tätt intill dig (som en bäbis), stanna upp, prata lugnt, och håll henne tills hon lugnat ner sig och inser att det inte finns något att vara rädd för, annars kommer du själv att vara full i rivsår eller ha en katt högt uppe i trädet. Med Sösse brukade jag ibland sätta mig ner på huk och omsluta hela honom, då blev han lugn fort, då han kände att han var gömd. Viktigt att alltid prata lugnt så du inte skriker och jagar upp henne ännu mer, även om du skulle råka bli klöst. Sen kan du ta med dig en filt ut, hitta en lugnt plats och ha picknick, ta med dig korgar och filtar som hon kan gömma sig bakom och sätt dig ner med henne i famnen, låt henne själv bestämma när hon vill börja vandra runt. Så fort hon börjar bli uppjagad och rädd så tar du lugnt tillbaka henne till filten och klappar henne lugn, åsså får hon själv bestämma igen när hon vill ta steget ut i naturen.

Först när hon har lärt sig känna sig trygg i dig och med utemiljön, så kan man börja att bara sätta ner henne på marken direkt utanför dörrn och låta henne tassa runt på egen hand med dig bakom. Sätt dig ofta ner på huk medan ni är ute, locka henne till dig och klappa och prata uppmuntrande. Det gäller också att vara ute ofta så det blir en typ av rutin. Sösse var som sagt lite svår och väldigt "mamma/matte-kär" i början. Dizzy, däremot kunde jag släppa ner på marken redan första gången vi var ut, hon var mest bara nyfiken och inte speciellt rädd alls, faktiskt. Hon tassade runt som om hon aldrig hade gjort annat, haha, medan Sösse la sig platt på mage och kröp mot mig såfort nått hände. Men med tiden har det släppt och nu vill han bara utforska. Men han är fortfarande så söt - när han trippat runt ett tag så brukar han snabbt vända sig om för att se att jag är där, jama högt och komma mot mig och kramas med benen osv. Sen är det full fart med spring på stigarna igen. Men han vill som ha koll på mig ^^

Absolut!

^^

ja hoppas du e bättre nu?:)

Mm, han är så go ^.^

Verkligen! :)