January
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Jag har nog redan lagt ut alla bilder på dig som jag äger vid det här laget, men här kommer i alla fall en till.
Vi har gått igenom en jävla svacka, både du och jag har mått piss och pankaka. Ingenting har stämt och allting gick åt skogen. Skratten vi tidigare delade fanns ingenstans, gömde sig där vi inte letade.
Varför blir det så? Varför kan inte allting bara vara lyckligt, för alltid? Skulle inte ilvet bli lättare då? För alla? Kanske inte.
Det är en skum känsla, som vi har delat den sista tiden, jag antar att du har känt som jag.
Enorm kärlek, som vi inte vill mista, enorm sorg, som vi vill slippa. Känslan av att inte orka mer, vilja släppa taget, samtidigt hata att behöva lämna bakom sig.
Vi höll kvar. Vi har klarat hittils. Även om allting har varit skit. Vi har klarat, till förra helgen, då leendet kom fram, då det var lite som förut. Det kanske vänder nu älskling, vi kanske inte behöver kämpa mer, vi kanske bilr ännu starkare.
Även om det inte gör de, så har vi orkat hålla kvar hittils, då orkar vi lite till.
Du vet att jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta. Och vet du vad jag älskar mer? Att du läser detta.
Vi är menade för varran, då, nu, sen.
16 månader, lycka, gråt, kärlekens kombination.
Vi har gått igenom en jävla svacka, både du och jag har mått piss och pankaka. Ingenting har stämt och allting gick åt skogen. Skratten vi tidigare delade fanns ingenstans, gömde sig där vi inte letade.
Varför blir det så? Varför kan inte allting bara vara lyckligt, för alltid? Skulle inte ilvet bli lättare då? För alla? Kanske inte.
Det är en skum känsla, som vi har delat den sista tiden, jag antar att du har känt som jag.
Enorm kärlek, som vi inte vill mista, enorm sorg, som vi vill slippa. Känslan av att inte orka mer, vilja släppa taget, samtidigt hata att behöva lämna bakom sig.
Vi höll kvar. Vi har klarat hittils. Även om allting har varit skit. Vi har klarat, till förra helgen, då leendet kom fram, då det var lite som förut. Det kanske vänder nu älskling, vi kanske inte behöver kämpa mer, vi kanske bilr ännu starkare.
Även om det inte gör de, så har vi orkat hålla kvar hittils, då orkar vi lite till.
Du vet att jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta. Och vet du vad jag älskar mer? Att du läser detta.
Vi är menade för varran, då, nu, sen.
16 månader, lycka, gråt, kärlekens kombination.
Comment the photo
Tack för att du finns <3
Jag hoppas verkligen att
det blir bra mellan er,
det förtjänar ni! <3
grattis!
hoppas det blir bra!
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eilo/406242746/
Visa toppen
Show footer