Emma ringde nyss. Precis vad jag behövde. Jag vet inte om hon kan läsa mina tankar, om det finns någon sorts överföring mellan oss, men på något underligt vis lyckas hon alltid sikta in dom tillfällena då jag verkligen behöver muntras upp. På något sätt lyckas hon med att ringa precis då, och göra så att min tillvaro blir en aningen lättare. Som nu. När jag fyllde 18 fick jag ett kort av henne. I slutet av det stod: "Förvalta ditt liv i vänner, glädje och godis. En tårta i ansiktet, Emma" Ett liv utan Emma? Det finns inget liv utan Emma.

Kärlek till dig hillevi! Ett liv utan dig skulle inte vara värt att levas! Aldrig.
Jag är glad att jag kunde muntra upp dig när du behövde... själv behövde jag spralla av mig på någon. Det här har varit en känslomässigt laddad dag (med både skratt, ilska och tårar. Allvar och flumm.)

Haha, åh... jag känner så mycket på en och samma gång just nu. Jag vill skrika, gråta, skratta och jubla (skrika av lycka, gråta av... ja, du fattar!). Vad glad jag blir. Jag ska nog skriva ut den här sidan och klistra upp på väggen:P hehe ;)

Sjukt, jag mindes inte att jag skrev det där kortet. Var det verkligen i år? Känns som femtusen år sedan.. det har hänt så mycket i mitt liv sedan dess. Har du sparat kortet?

Kram