14 December 2009
Faktum är att till och med omslaget är en låda. Den är inte jättepraktisk, eftersom man bara kan ha ganska platta saker i den, poängen är snarare att den är hysteriskt underhållande.
Sen använde jag några av vikningarna till att göra en liten presentbok. På framsidan en vikt fotoram. Jag har skurit ner lite i pärmen inan jag klädde den, för att allt ska ligga bra.
Så här ser alltså kartvikningen ut uppvikt. Man kan skriva nåt på den. Och det gjorde jag sen. Inte på just den här, men i en ny bok. Och den boken blev till en hel liten saga.
Första gången han såg henne – enda gången, om man ska vara helt ärlig, även om han såg hennes ansikte varje gång han slöt ögonen – var en sen kväll i herr Tellers bibliotek. Han hade su
Det tog mer mod än han visste att han hade att fullfölja meningen, men det hon sagt tidigare – Dig skulle jag minnas – gav honom hopp. ”Ingen av dem lika vacker som ni”, sa han. ”Jag har i
Än en gång tittade han ner på den lilla bok han gjort för att spara minnena av henne. Hennes porträtt, som han ritat medan de talade.
Ett blått stenhänge som var så likt hennes beskrivning han kunnat hitta, trätt på en bit häftgarn, för någon silverkedja hade han inte haft råd med.
Direct link:
http://dayviews.com/elarra/2009/12/14/