~ Söndag,.

I morse när jag vaknade och satte på tv'n kände ja hur ilskan steg i mig. Det gick en film, Filmen handlade om gäng bråk, misshandel o döden. Tårarna kom på en gång och ja började tänka på Riccardo igen. Det dära illamåendet började komma tillbaka! Jag läste en tjejs blogg där hon skrev att hon kände dom som mördade Riccardo, Att dom gått i hennes skola och att en tjej i paralellklassen var Tillsammans med en mördare! Jag är glad över att jag inte kände mördarna. Förstår hur det måste kännas, Ens egna ''kompis'' har mördat någon. Misshandlat någon till döds! Men vi som vet vem Riccardo va? vi som träffat honom? vad ska vi göra nu när han inte finns mer? Det finns inget att göra, mer en att hoppas att dom som gjorde det där hemska kommer dömmas riktigt hårt och få ett långt straff! Och att försöka stoppa Gatuvåldet eller våldet över huvud taget. Världen är allt bra orättvis. men som sagt det händer mer o mer i Sverige. Snart kan man inte gå ut längre.. Gatuvåldet ökar, tyvärr! Anton gjorde en hemsida. Stoppa våld! Han är great den där pojken. 15 år och försöker verklgien göra världen bättre! vad gör dom vuxna? dom sitter bara hemma och oroar sig men dom gör aldrig något för att världen ska bli säkrare. Poliserna? jo dom kan göra saker i bland men oftast äre bara skit saker dom gör! men när nån väl behöver dom så finns dom inte där! Anton kan verkligen göra så att världen öppnar sina ögon. har läst en massa bloggar från vuxna där dom har öppnat sina ögon. läste oxå lite om Riccardos familj, dom har ju förlorat något dom älskade!  och vad kan vara värre en att förlora någon man älskar? Jag läste en artilkel om det, Där stog det; I går tog Riccardos pappa bilen och åkte runt i Stockholm tillsammans med Riccardos mamma och systrar i åtta timmar. De besökte kyrkan där Riccardo döptes, men också den plats på Kungsholmen där 16-åringen blev misshandlad till döds. De lade ner blommor och pratade med vänner som också var där för att hedra honom. Sedan åkte familjen till Djurgården där de upplevt många fina och roliga minnen.&ndash; Vi hade köpt en vit hund, en bichon frisé, och åkte till Djurgården med den. Sen lyckades vi tappa bort den i snön. Det är sånt där man man inte glömmer som är lite roligt också, säger pappan och skrattar lite åt historien.Han berättar fina minnen av sonen, hur omtyckt han var och hur han aldrig behövde göra sig till för att passa in eller få vänner.I går tittade familjen på gamla filmer av Riccardo när han var liten. De vill att minnet av sonen ska förbli ljust och att han aldrig ska glömmas. Inte heller det våld som drabbade honom. - De som har gjort det här mot min son tror att om man slår på någon så är man tuff. De vet inte vad som är rätt och fel och de saknar spärrar. Det ända vi kan göra är att försöka stoppa våldet! att göra allt för att bli kvitt det. Hjälper alla bara till så kanske det blir bra till slut! Vila i frid Riccardo <3