Herregud. Efter allt som hänt dessa 4 månaderna vet jag inte vad jag ska säga mer än att mitt liv är uppochner.

Har folk som stöttar mig, men känns ändå som de försöker trycka mig att göra saker och ting jag egentligen inte riktigt pallar med.

Klarar inte av att se ansiktet efter allt som hänt. Känns som att om vi står framför varandra i en konfrontation att jag är den som kommer kränkas. Mer än jag redan gjort.

Har så mycket hat och rädsla inom mig så det är sjukt. Velat slå ner folk, slå på saker, mer än jag kan minnas att jag velat tidigare. Velat ha sönder armarna mer också de senaste dagarna, och det orkar jag seriöst inte med.
Livrädd för allt som kommer hända om jag fortsätter göra det jag sagt jag sak göra - men vet jag lär ångra mig om jag låter bli.

Asså... Herregud.

Folk är falska mot varandra, börjat undra lite smått vilka som är äkta och vilka som är inte. Vet dock 3-4 pers som faktiskt är äkta och fy satan som jag älskar dem! Mina krambjörnar <3
Vet också 2-3 pers som är falska. Det har de visat så sjukt jävla tydligt.
Vet inte vilka jag faktiskt kan lita på, vet fan inte vad jag ska tro.

När de snackade om drama kan man lugnt säga att det stämmer. Fy helvete. Alltså... Åh. Jag måste verkligen snacka med en kurator. Kan inte fortsätta såhär; Vilja ha ihjäl min före detta bästa vän och hans nya flickvän pga vad de har gjort mot mig, även om det kanske är ganska förståeligt.

Fuck my life, for the moment. Längtar tills allt är över... Då kanske jag äntligen kan pusta ut innan nästa våg kommer.

Annons

The photo has no tags

January 2016