June
Sunday 6 February 2011 photo 2/2
|
Om allt har en början betyder det att att allt har ett slut?
Det var en gång börjas det, men får alla sina lyckliga slut? Eller är det bara en illusion, en föreställning vi spelar upp för oss själva? Så att vi kan klara dagen.
Är kärleken själv en illusion? Ligger kärleken i våra instinkter eller är det något människan har kommit på under evolutionens gång? Vad är det som bestämmer vem vi blir kära i, vem vi förälskar oss i och vem vi älskar för all framtid? Ligger det i våra gener eller är det var och en av oss som bestämmer själv? Om kärleken är en illusion, en känsla man själv bygger upp då kan den väl lika lätt täras ner. Som en pyramid byggt av kort. Kan vi själva sluta älska nån för att det är det bästa för oss? Kan vi tvinga oss att glömma och leva vidare? Glömma hennes leende, hans ögon, deras skratt, våra upplevelser. Försöka kan man, men se hur långt det tar dig.
Har du en gång älskat och levt i harmoni med någon är det omöjligt att helt släppa taget.
Visst kan man böja sig, falla ner på knä och börja bygga ihop pusslet som heter ditt hjärta, men för varje gång den krossas tappar man bort en pusselbit, en bit av sig själv.
Alla har sin egen definition av ordet kärlek. En känsla, ett livssätt, en förhoppning, ett stadie, en dröm. Men hur håller man kärleken vid liv? Hur får man sin älskling att fortsätta vara kär i dig? Det finns nog lika många frågor om kärleken som det finns människor som har fått sina hjärtan krossade, om och om igen. Men ändå kastar man ut sig i det vilda och oförutsedda för att få känna den där känslan, om och om igen.
Kärlek är ironi.
När den är som värst. Man finner sig skratta åt hur man torterar sig själv, gång på gång.
Kärlek är eufori.
När den är som bäst. Att få känna närhet, värme, kärlek, finns det något som kan klå det? Det tvivlar jag på.
Ironi och eufori.
Kärlek
@JRamos
Det var en gång börjas det, men får alla sina lyckliga slut? Eller är det bara en illusion, en föreställning vi spelar upp för oss själva? Så att vi kan klara dagen.
Är kärleken själv en illusion? Ligger kärleken i våra instinkter eller är det något människan har kommit på under evolutionens gång? Vad är det som bestämmer vem vi blir kära i, vem vi förälskar oss i och vem vi älskar för all framtid? Ligger det i våra gener eller är det var och en av oss som bestämmer själv? Om kärleken är en illusion, en känsla man själv bygger upp då kan den väl lika lätt täras ner. Som en pyramid byggt av kort. Kan vi själva sluta älska nån för att det är det bästa för oss? Kan vi tvinga oss att glömma och leva vidare? Glömma hennes leende, hans ögon, deras skratt, våra upplevelser. Försöka kan man, men se hur långt det tar dig.
Har du en gång älskat och levt i harmoni med någon är det omöjligt att helt släppa taget.
Visst kan man böja sig, falla ner på knä och börja bygga ihop pusslet som heter ditt hjärta, men för varje gång den krossas tappar man bort en pusselbit, en bit av sig själv.
Alla har sin egen definition av ordet kärlek. En känsla, ett livssätt, en förhoppning, ett stadie, en dröm. Men hur håller man kärleken vid liv? Hur får man sin älskling att fortsätta vara kär i dig? Det finns nog lika många frågor om kärleken som det finns människor som har fått sina hjärtan krossade, om och om igen. Men ändå kastar man ut sig i det vilda och oförutsedda för att få känna den där känslan, om och om igen.
Kärlek är ironi.
När den är som värst. Man finner sig skratta åt hur man torterar sig själv, gång på gång.
Kärlek är eufori.
När den är som bäst. Att få känna närhet, värme, kärlek, finns det något som kan klå det? Det tvivlar jag på.
Ironi och eufori.
Kärlek
@JRamos
Annons
Anonymous
Fri 11 Feb 2011 19:27
fan vad fin text :O<3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/elinanderssons/484104725/
Visa toppen
Show footer