December
January 2007
Väl i Lyon igen var det första jag gjorde att flytta till egen lya mitt i stan! Gillade vibbarna fran första början.
Till exempel att man inte behöver göra sig besväret att skaffa tv eller läsa tidningen för att veta vad som händer i stan. Räcker att slänga en blick genom k&ou
"Dela din kultur" anordnades av mitt instituts elevrad pa universitetet.
Jag delade med mig av köttbullar, studentmössa och kanelbullar typ. Sen är det väl sa att inte manga sla
Sa alla hade sana här sma bord där man kunde smaka saker, skriva sitt namn i kinesiska tecken osv.
Turkiet stod i alla fall för roligaste inslaget. Cola Turka. Skön självdi
Jag var inte helt själv med att representera Sverige, hade hjälp av Esther som bodde hela förra aret i Sverige och har tagit studenten pa internationella gymnasiet i Göteborg!-
Men hon var ganska upptagen med att sta och se mexikansk ut ocksa.
Johannes deltog ocksa, om än inte vid svenska bordet. Det fanns ingen förstärkningsanordning för gitarren sa han fick ta i ganska mycket.
Sen var det en ung asiatisk kvinna som genomförde nagon slags mycket uttrycksfull dans.
Jag trodde det inte heller. Men detta var vad jag såg när jag spanade ut på morgonen. Frankrike var lamslaget. På radion talades enkom om alla avstängda vägar, avk&oum
Fanfar: Folklig ensemblesort som spelar franska sånger, stannar upp mitt i, sjunger några verser, publiken skrålar med. Det sökta är inte den musikaliska perfektionen utan
Gilles och hans flickvän. Hon är modestudent och hade fått sina föräldrar köpa tyg på IKEA i Dubai och skicka till Frankrike så att hon kunde sy denna blommi
Fabian
Idag fick vi diplom för avslutad termin. Fick betyg "très bien" vad nu det vill säga :) Och så gjorde vi buffé med maträtter från allas länder. Hemlagade
Så tog vi kort på alla förstås! Här är kineserna: Xiao Lin, Bo, Lulu, Jun, Yu Chiao och Yu Shan. Tror jag ...
Och så japanskorna! Erika, Kyoko och Minako.
Och så grabbarna: Sejun (korea) Cristian (Ecuador) och Grady Smalling (amerikansk missionär och klassens pappa)
Tous ensemble!
Så när man har ångest inför tre veckors lov med ingenting, vad händer då? Cristian frågar om inte jag och Johannes vill hänga med och åka skidor en ve
Och här är resten av resesällskapet; Robert och Richard från Tottenham, London, England. Så det blev karikatyrengelska blandat med franska och svenska hela veckan.
Dock var Robert en av de mest självdistansbefriade människor jag någonsin träffat. Vi hann knappt komma innanför dörren för än han drog av tröjan, bö
Cristian och Johannes, första dan i backen.
Nämen det var fint.
På toppen
Visa toppen
Show footer