ibland säger man jag kommer alltid finnas för dig, jag älskar dig, du är det bästa som hänt mig osv. men om man tänker efter. hur många är det som tror på allt det? man ska aldrig missbruka ord tycker jag. det är bara patetiskt och man sätter sig själv i en dum situation.
min mening är att, bara för att man umgås mycket och så, så behöver inte det betyda att man älskar varandra. det behöver inte betyda att man alltid kommer att vilja umgås med den personen. jag har ingenting emot att man är bra kompisar och allt vad man nu är, men snälla missbruka inte ordet jag älskar dig. det är ett aldeles för stort och betydelsefullt ord för att alla ska springa runt och säga jag älskar dig till allt och alla. jag älskar mina vänner, mina kaniner, skolan, mamma och pappa, min bror, hästarna och allt annat som jag älskar. men det som jag verkligen kan säga att jag älskar, det är min anton det. och mina älskade hästar som förgyller mitt liv och gör att jag tycker att livet är roligt. jag önskar att alla kunde ha sådana saker att säga att de älskar, ist för att säga det till femton, tjugo kompisar jämt? för sen är det så tydligt om det blir tjafs eller något. då helt plötsligt så älskar man inte den personen längre, man umgås inte längre och allt blir så jävla uppenbart, jagmenar tänk om alla gånger då jag bråkat med anton? tänk om jag bara skulle strunta i allt då? nejtack! jag älskar min anton och säger det till han varje dag.. tror jag iaf! och mitt motto är att jag ska kunna bråka och tjafsa med en person men vi ska ändå kunna bli vänner igen. annars är det inget att ha. gäller även pojkar. men sen finns det alltid personer som man växer ifrån och allting, men sånt är livet. det finns även folk som inte orkar/vill/kan ta en diskussion. jobbigt tycker jag som älskar att disskutera och vill lösa saker och ting. men alla vill inte det och det är bara att acceptera. alla är vi olika och kanske måste jag försöka acceptera att, folk säger att de älskar alla som de känner ungefär. jag kan bara säga att jag tycker väldigt mycket om mina vänner, min familj, anton och hästarna! det är klart att de är mitt liv, min kärlek och livsstil. jag kanske är som alla andra på den punkten. och jaa.. jag älskar det!

så rätt elin, kloka ord det dära!