Två flugor parar sig på tangentbordet och det är mörkt ute, det enda man ser är gatubelysningen hos grannen, undrar vad han gör? Han sover säkert eller kanske gör korsord med sin alkoholiserade fru. Om man öppnar fönster och låter den nyss påsatta flugan flyga ut vet man att hon kommer landa på hästskiten i hagen alldeles bredvid vårt hus och göra det som hon ska göra. Man hör hur hästarna äter gräs, de är som om de aldrig sett mat förut, ivriga att få i sig det gröna, blöta gräset, som de ätit hela dagen man ser det inte, men om man lyssnar riktigt noga hör man deras iver. Jag stannar vid fönster ett tag till, det är härligt att andas in den svala sommarnattluften, den fyller mina lungor med energi, fast det är ju väldigt osmart om jag blir pigg, eftersom jag strävar efter att bli trött så jag kan somna lugnt och skönt i min säng, som jag egentligen borde byta lakan på. Stäng fönstret, tänker jag för mig själv, jag gör som min tanke befaller mig och stänger fönstret. Grannhunden skäller som vanligt, då vet man att hans husse och matte förmodligen inte är hemma, de är säkert ute och ränner, kanske är de på puben och sveper en öl eller två… eller kanske sex stycken och det är säkert inte lättöl heller. Blomkrukan på fönsterbrädet ser lika tråkig ut som vanligt, inget nytt med den, förutom att det sitter två flugor och parar sig! dessa flugor är överallt, de föds, parar sig, får en massa äckliga barn, de äter? Och dricker? De dör, vad är det för liv? ... fast det livet låter ganska likt våra egna människoliv. Fast deras värld är nog inte lika komplicerad och känslosam, inte lika ytlig och diskriminerande, fast de är ju bara flugor. Kylskåpet ser väldigt inbjudande ut till mig just nu jag nämner detta för att jag vill få mig att tänka på något annat än flugorna som flyger omkring i köket. Jag undrar vad det kan finnas där, i kylen, som man kan mätta sin mage med. ”Nej, inge mat, du är för fet” säger en tanke, ”fuck you”, säger jag tyst för mig själv och tittar ner på mina lår, jag får dåligt samvete, men varför ska man få det? ”Äh, låt inte dina lår styra din aptit, låt din mage prata för dig”. Säger jag tyst för mig själv. Patetiskt att jag ens ska tänka så, jag har jävlar så fin kropp, Jag viftar bort tankarna som om jag skulle vifta bort en fluga. Det blir ljusare utanför fönstret, det är en taxi som kör upp på grannes uppfart, ut kommer grannarna viglandes båda två, han fipplar upp sin plånbok och han försöker hitta sitt bankomatkort, efter många misslyckade försök hittar han det rätta kortet, hon försöker hålla sig stående med hjälp av honom som stöd, men han är lika vinglig han, de faller till marken och koret glider ur hans hand, jag ser det tydligt eftersom strålkastaren som sitter på deras hus kant lyser direkt på dem. Jag kan föreställa mig hur taxichauffören suckar, grannmannen blir arg på henne för att han tappade bankomatkortet, han skäller på henne högt och hytter med näven. men stannar han upp och tittar ner på marken han hittade bankomatkortet, han böjer sig ner och plockar upp det och ger det till taxigubben, mannen vänder sig om till kvinnan som fortfarande ligger på marken, han tar ett hårt grepp om hennes arm och drar upp henne, han ser inte speciellt vänlig ut och hon ser faktiskt rädd ut. Han får tillbaka sitt kort av taxigubben och de går in eller hon blir in puttad framför sin man, av sin man. Bilen kör iväg och allt blir tyst och svart igen. Divan inom mig säger att jag borde sova nu, men min rädsla för att det ska ligga ett monster under min säng håller mig uppe. Surret av flugorna gör mig högst irriterad och om jag ser någon flyga göra barn igen så lovar jag att jag ska, att jag ska… jag kommer inte på nått att lova. Men jag kommer att bli väldigt mycket mer irriterad. Låt morgonen komma med ljuset nu, jag vill ha solsken mot min likbleka hud. Fast då måste ju jag smörja in mig med kletig solskyddsfaktor så att jag inte förvandlas till en kokt kräfta, fast det har ju sin charm också. Nej, fan god natt.

Annons

The photo has no tags

October 2010