jag vill va enastående igen. men utan dig. jag vill känna lyckan bubbla inom mig. jag vill ligga och titta på dig när du sover. jag vill skratta med dig. men utan dig. jag vill vakna upp och längta. jag vet att jag borde. jag vet att det är dags. men jag vet inte vad det är som håller mig kvar. kvar i något jag lämnat.. förlängesen.. och jag vet inte hur jag ska göra för att komma förbi det. jag vet att du vet att jag ser de som en besvikelse. och jag vet att du har lärt dig av det. jag vet att du inte gör det igen. och hur mycket jag än ångrar oss.. ångrar dig. så kommer inte den tiden försvinna. jag får den aldrig tillbaka..för det är som det är.. gjort är gjort. och då är min ånger helt lönlös..
jag tror till och med att jag har glömt bort. hur det kändes. när du höll mig riktigt nära. när du fanns där. för mig. men nu vill jag ha de, fast bara utan dig. jag visste att du skulle släppa det och gå vidare innan mig. och det grämer mig inte. och det borde inte det andra heller göra. så hur börjar man om. och hur glömmer man bort.. va de inte de som skulle komma av sig självt.. det är dags.. att sluta dra det gamla i ljuset. det är dags att släppa taget om dig. en gång för alla.

vem menar du babe?