May
Friday 12 November 2010 photo 1/1
|
helt plötsligt var du en bara en grav framför mina ögon. min älskade gudmor med glimten i ögat, med nära till skratt var bara borta. Det var några år sen, men inte många, sju till tio år tror jag att jag var. Jag minns hur konstigt det kändes. jag minns hur mamma grät. Jag kommer ihåg att vi inte fick störa mamma när hon grät. så jag lät bli. ingen pratade någonsin med mej om det här. det här är någonting som jag har burit inom mej. i alla dessa år har jag bestämt mej för att inte visa några känslor, inte visa sorg. fast jag aldrig fick bearbeta
min sorg så lyckades jag glömma. men du ska veta att alla ljus jag
har tänt, dom har jag tänt för dej ! på årets alla själars dag var det några
ord som berörde mej starkt. orden kom från en mycket klok präst under
en predikan. hon sa att man ska inte drunkna i sorg och glömma bort sig själv, man ska leva för dom döda. det var ord som jag hört många gånger förut men den här gången landade det. det var som om jag var ensam i hela salen, som om hon pratade direkt till mej. nu kan jag äntligen sörja. men jag är fortfarande bitter på mina föräldrar som inte tillät mej att säga farväl. den ena dagen var du en sprudlande människa, andra dagen fick du cancer och den tredje dagen
grät mamma. hade jag fått säga farväl hade jag
mått bra nu, kanske.
du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, Agneta Fernold <3
Annons
Visa toppen
Show footer