Sunday 29 August 2010 photo 2/3
|
Del 3.
När jag stod i dörröppningen läste jag på lådan att den skulle till mitt rum, så jag bar upp den far den lilla trappan och in i mitt rum. Rummet var litet och kändes tom - allt som fanns där inne var min säng, en bokhylla och massor med lådor. Plast golvet - en väldigt dålig kopia av riktigt trä - var slitet, den vita färgen på dörren började flagna, det fanns inga gardiner och tapeten hade bubblor. Jag suckade och ställde ner lådan. Jag kände en hand på min axel och när jag tittar mig om ser jag min mammas varma ansikte granska rummet. Hennes tjocka ljus bruna hår var uppsatt i en tofs för att förenkla hela processen med att bära lådor, hon har blå gröna ögon - mer gröna - bakom dom lila glasögonen. På någon annan skulle dom se konstiga ut med hon passade hon i dom. Hennes ansikte var ganska runt, med liten mun, rund näsa och smala ögonbryn. På hennes vänstra hand satt på ringfingret en silver ring som bevisade att hon var upptagen. Anblicken av den fick mig att rysa, men när mamma tittade på mig log jag bara. Hon har en X formad kropp och det passar henne.
Jag lutade huvudet mot hennes axel och jag kände henne huvud mot mitt.
"Vi kan fixa det" viskade hon med varm röst.
Klart vi ska! "Men jag gillar ju det så mycket!" Utbrast jag sarkastiskt och lyfte huvudet för att titta orolig på henne. Mamma skrattade och lutade sin panna mot min.
"Vi kommer trivas här" sa hon och blev lite allvarligare.
"Mm" var allt jag kunde få fram. Trots - det hemska - rummet trodde jag henne faktiskt. Själva huset var inte så farligt och stan var säkert trevlig. "Man kan hoppas på det bästa, men förvänta sig det värsta" sa jag och mina tankar for till John. Mamma skrattade bara. Hon rätade sig lite och petade lätt på min näsa med sitt pekfinger med ett leende på läpparna.
"Kom, älskling. Vi får nog hjälpa John innan han bryter ryggen" skrattade hon och började gå ner för trappan.
"Låt honom göra det" muttra jag tyst. Mamma reagerade inte på mitt tysta uttalande så jag gissar att hon inte hörde mig. Jag hjälpte dom att bära in några lådor innan jag fick det stora uppdraget att beställa och hämta pizza. Jag beställde från den närmaste pizzerian och sprang sedan ut till cykeln som mamma placerat precis vid verandan. Jag vinkade till henne när jag cyklade förbi på vägen. När hon försvann bakom mig tittade jag fram och hoppades att det inte var någon bil i närheten. Det var i slutet av mars ändå brände solen lätt mot mina bara armar och ansikte. Vinden hade tagit upp i fart men jag reagerade inte så mycket på det. Jag tänkte ändå på kvinnan i den blommiga klänningen, även bilen som hade kört förbi och kände mig lite smått dum när jag nästan missade avfarten. En liten stund senare såg jag samma namn på en stor skylt som jag sett på menyn min mamma fått från pizzerian ett tag sedan.
Annons