allting känns i helt andra färger, ingenting är som det en gång var. alla går andra vägar, och vissa vägar korsas, och andra bara sträcker sig så långt i från varandra som möjligt. ibland känns det nästan som om vissa bygger sina vägar själva för att enbart komma så långt bort som möjligt, dom följer inte vägen dom står på. ibland känns det som om någon placerar ut ett regn&åsk moln ovanför mig med flit, och jag skulle aldrig kunna få bort det på egen hand. alla bara går runt mig, känner mig som pesten. det är få människor som vågar sig nära, andra bara flyr undan. varför kan inte allting bara vara som det en gång var? varför måste man förändras som person och varför måste äns liv förändras p.g.a vilken skola man väljer? ibland känner jag mig bara som om det är en mardrömm jag vinglar omkring i, att detta inte är verklighet. men sån tur har jag ju tyvärr aldrig. varför skulle jag ha tur liksom? det känns som om hela värdlen rasar samman, allt bara blir en stor glaciär. allt blir som en stor väg fylld med asfaltsstenar som bara skrapar mot marken när någon går på den. jag känner mig tom&rätt hopplös i vissa fall, det är som sånna tillfällen jag bara skriver och bara skriver ner allt som far igenom mina trumhinnor och min hjärnhinna.. det är tankar och frågor som jag inte äns kan förklara genom ord utan måste försöka måla upp en bild och försöka ge mina tankar form och liv. men det går inte, så jag kan omöjligt försöka få er att förstå dom. vilket gör så att jag känner mig rätt instängd och utfrusen från det råa samhället vi lever i idag..

Annons

The photo has no tags

elinnorstrom-w Thu 17 Jan 2008 01:30

its never going to be the same again ....

1 comments on this photo

March 2010