Friday 5 September 2008 photo 3/4
|
Det är endast i mina egna tankar och känslor jag känner mig hemma.
Där jag kan koppla av och känna mig fri som ett asplöv?
Varför går det inte att nå dig?
Din kärlek är som en mur, den håller borta all annan kommunikation från den yttrevärlden?
eller är det jag som stänger ute allting som försöker nå mig?
Det är enbart när allt är tyst och vitt, som på ett sjukhusrum jag kan slappna av och tänka fritt.
Men när du är i närheten blir allt i alla färger och det är bara en massa olika ljudnivåer av olika ljud.
Jag kan inte längre tänka klart och se allt som i en spegel fast rätt vänt?
jag vill kunna se dig som svart & vitt, kunna läsa dig som en bok, kunna se egenom dig som en fönsterruta?
Det hade varit så mycket enklare då, fast mycket tråkigare?
För då hade mina tankar inte haft något innehåll?
För jag försöker se igenom dig, försöker se dig som på svart & vitt och kunna läsa dig som en öppen bok, men det går inte.
för du är en tonad fönsterruta, en stängdbok och du är ett rutigt papper.
Du gör mig totalt förvirrad och sentimental?
Jag vet knappt vad som är ut & in, Fram & bak, upp & ner längre?
En total krock?
Jag vill kunna vara allt du vill ha och allt du ber om, jag vill kunna stå för allt du säger, och kunna tänka de saker du tycker.
Men jag kan tyvärr inte ändra på min tankeverksamhet och jag kan tyvärr inte stå för saker som någon annan säger.
Det är lite det som är kruxet, skulle du kunna ändra på det för mig?
Troligtvis inte, för så småningom så hittar du en som kan stå för allt du säger och kunna tänka allt det där som du tycker. Och samtidtigt har allt du vill ha och ber om.
Jag står kvar i avgrunden och ser glatt på, är bara gald att du hittat en som står för allt du gör, tycker, säger.
För alla dom krav hade jag aldrig kunnat uppnå ändå.
Jag står kvar där tills jag inser att mitt liv inte väntar på mig.
Fri är jag som ett asplöv om jag enbart tillåter mig själv att vara det, stark är jag om jag enbart tror på mig själv att jag kan det.
Jag går hem och begraver mig i mina egna tankar och känslor för det är där jag känner mig som hemma..
Där jag kan koppla av och känna mig fri som ett asplöv?
Varför går det inte att nå dig?
Din kärlek är som en mur, den håller borta all annan kommunikation från den yttrevärlden?
eller är det jag som stänger ute allting som försöker nå mig?
Det är enbart när allt är tyst och vitt, som på ett sjukhusrum jag kan slappna av och tänka fritt.
Men när du är i närheten blir allt i alla färger och det är bara en massa olika ljudnivåer av olika ljud.
Jag kan inte längre tänka klart och se allt som i en spegel fast rätt vänt?
jag vill kunna se dig som svart & vitt, kunna läsa dig som en bok, kunna se egenom dig som en fönsterruta?
Det hade varit så mycket enklare då, fast mycket tråkigare?
För då hade mina tankar inte haft något innehåll?
För jag försöker se igenom dig, försöker se dig som på svart & vitt och kunna läsa dig som en öppen bok, men det går inte.
för du är en tonad fönsterruta, en stängdbok och du är ett rutigt papper.
Du gör mig totalt förvirrad och sentimental?
Jag vet knappt vad som är ut & in, Fram & bak, upp & ner längre?
En total krock?
Jag vill kunna vara allt du vill ha och allt du ber om, jag vill kunna stå för allt du säger, och kunna tänka de saker du tycker.
Men jag kan tyvärr inte ändra på min tankeverksamhet och jag kan tyvärr inte stå för saker som någon annan säger.
Det är lite det som är kruxet, skulle du kunna ändra på det för mig?
Troligtvis inte, för så småningom så hittar du en som kan stå för allt du säger och kunna tänka allt det där som du tycker. Och samtidtigt har allt du vill ha och ber om.
Jag står kvar i avgrunden och ser glatt på, är bara gald att du hittat en som står för allt du gör, tycker, säger.
För alla dom krav hade jag aldrig kunnat uppnå ändå.
Jag står kvar där tills jag inser att mitt liv inte väntar på mig.
Fri är jag som ett asplöv om jag enbart tillåter mig själv att vara det, stark är jag om jag enbart tror på mig själv att jag kan det.
Jag går hem och begraver mig i mina egna tankar och känslor för det är där jag känner mig som hemma..