January
Sunday 19 October 2008 photo 1/1
|
Man kan tycka att livet är vad man gör det till..
Men sen händer det alltid en massa saker som påminner lite om väg gupp, man måste sakta in och ta det försiktigt över för att sedan köra på igen.
Är det så med alla farthinder i livet ockå?
Att det egentligen bara är en säkerhetsåtgärd?
För att man ska ta det försiktigt för att sedan vara medveten om vad som egentligen hände?
Jag har en känsla av att jag är frånvarande, att jag egentligen inte är här. Men dte verkar ju ganska ologiskt faktiskt, för jag är ju här, jag lever just nu och inte i det förflutna eller i framtiden. Utan just nu, det är min dag, mina vanor, min peronlighet och mina känslor och tankar.
Det är något ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån mig, och ingen kommer heller att kunna ta ifrån mig känslan om att jag lever livet till fullo och jag gör precis vad jag vill när jag vill.
Passar inte dte alla så är det bara att lämna mig och forstätta ensam in på sin egna grusväg i tro om att livet blir bättre.
I´m not blame you..
Jag gör också ibland saker som jag själv inte förstår varför jag gör, det sårar nog bara människor?
Jag söker närhet och en slags kärlek men det r då jag sårar och gör andra människor illa.
Utan att jag äns tänker på det.
Förlåt!!
Man kan olka mig på många olika sätt, du kan se mig som en rätt "blyg" tjej som inte utmärker mig så mycket i samhället.
Jag gör inget speciellt för mänskligheten heller..
Jag är nog ingen speciell egentligen?
Knät är fuckat nu igen och det verkar inte gå över någon gång, samma som alla mina förvirrade tankar och känslor. Dom liksom bara är där och gör livet till en lite svårare plats att leva på.
Det finns en kanske en i mitt liv som skulle kunna få mitt liv att vara en ljusare och trevligare plats att utvecklas på..
Men det kommer aldrig att framgå å något sätt vem han är för jag vågar inte ta det steget.
Tänk om jag blir sårad igen?
Tänk om allt bara var en lögn?
Tänk om allt var ett vad?
Tänk om jag inte kan få mina känslor besvarade?
Jag är nog en rätt feg person egentligen som håller mig till min egna grusväg som egentligen inte leder någon vart, utan bara går igenom den där mörka trånga skogen som man absolut inte hittar tillbaka i.
Allt hade varit lättare om jag hade en person i mitt liv som kunde vara mitt ledljus när skogen blir sådär obehaglig och lite opålitlig.
Om jag kunde ha någon i mitt liv som kunde hålla mig hårt i handen och hjälpa mig ur min grusväg och hitta någon genväg ut på någon stig så man kunde hitta hem igen.
Jag ska inte ställa några krav förutom att du besvarar mina känslor och älskar mig lika mycket tillbaka som jag älskar dig (?)
Det blir svårt att veta när man heller inte frågar, det blir svårt att försöka se igenom någon person när man inte äns har lärt sig att öpnna ögonen.
Det blir också svårt att försöka veta vad den andre personen tycker när man inte vågar ge det en chans?
I NEED YOU!
Men sen händer det alltid en massa saker som påminner lite om väg gupp, man måste sakta in och ta det försiktigt över för att sedan köra på igen.
Är det så med alla farthinder i livet ockå?
Att det egentligen bara är en säkerhetsåtgärd?
För att man ska ta det försiktigt för att sedan vara medveten om vad som egentligen hände?
Jag har en känsla av att jag är frånvarande, att jag egentligen inte är här. Men dte verkar ju ganska ologiskt faktiskt, för jag är ju här, jag lever just nu och inte i det förflutna eller i framtiden. Utan just nu, det är min dag, mina vanor, min peronlighet och mina känslor och tankar.
Det är något ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån mig, och ingen kommer heller att kunna ta ifrån mig känslan om att jag lever livet till fullo och jag gör precis vad jag vill när jag vill.
Passar inte dte alla så är det bara att lämna mig och forstätta ensam in på sin egna grusväg i tro om att livet blir bättre.
I´m not blame you..
Jag gör också ibland saker som jag själv inte förstår varför jag gör, det sårar nog bara människor?
Jag söker närhet och en slags kärlek men det r då jag sårar och gör andra människor illa.
Utan att jag äns tänker på det.
Förlåt!!
Man kan olka mig på många olika sätt, du kan se mig som en rätt "blyg" tjej som inte utmärker mig så mycket i samhället.
Jag gör inget speciellt för mänskligheten heller..
Jag är nog ingen speciell egentligen?
Knät är fuckat nu igen och det verkar inte gå över någon gång, samma som alla mina förvirrade tankar och känslor. Dom liksom bara är där och gör livet till en lite svårare plats att leva på.
Det finns en kanske en i mitt liv som skulle kunna få mitt liv att vara en ljusare och trevligare plats att utvecklas på..
Men det kommer aldrig att framgå å något sätt vem han är för jag vågar inte ta det steget.
Tänk om jag blir sårad igen?
Tänk om allt bara var en lögn?
Tänk om allt var ett vad?
Tänk om jag inte kan få mina känslor besvarade?
Jag är nog en rätt feg person egentligen som håller mig till min egna grusväg som egentligen inte leder någon vart, utan bara går igenom den där mörka trånga skogen som man absolut inte hittar tillbaka i.
Allt hade varit lättare om jag hade en person i mitt liv som kunde vara mitt ledljus när skogen blir sådär obehaglig och lite opålitlig.
Om jag kunde ha någon i mitt liv som kunde hålla mig hårt i handen och hjälpa mig ur min grusväg och hitta någon genväg ut på någon stig så man kunde hitta hem igen.
Jag ska inte ställa några krav förutom att du besvarar mina känslor och älskar mig lika mycket tillbaka som jag älskar dig (?)
Det blir svårt att veta när man heller inte frågar, det blir svårt att försöka se igenom någon person när man inte äns har lärt sig att öpnna ögonen.
Det blir också svårt att försöka veta vad den andre personen tycker när man inte vågar ge det en chans?
I NEED YOU!
Comment the photo
Det kommer med tiden, MEN man måste jobba för det själv.
Altså, sattsar du inte så vinner du aldrig...
Du är en helt otroligt underbqar människa ...de får du ALDRIG glömma! =)
Sen skriver du förbannat jävla bra, sjukt sjukt sjukt bra!
Det är svårt, men det blir vad man gör det till....
aa det är så, man vet inte hur det blir om man inte vågar satsa något :) så är det ju med allt, jag tror att jag behöver prata med dig snart och få lite råd och kloka ord, det känns som om allt börjar skita sig nu .. :/
<3
Jag älskar dig med och jag finns alltid här för dig med :) <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/elinnorstrom-w/282643253/
Visa toppen
Show footer