January
Thursday 29 January 2009 photo 1/2
|
Det största misstag jag någonsin gjort och som ångrar överallt annat är att jag äns träffade dig, äcklig är du!
usch, bara tanken på dig gör mig illamående!
____________________________________________
Nu förtiden så känner jag mig bara allmänt tom & trött.
- du har tröttnat på mig va?
Det känns som om dagarna bara flyger förbi & jag missar allting som händer.
- du har inte roligt med mig längre va?
Jag förstår dig, jag ler inte på riktigt längre.
jag kan vara en såndär männsika som ger dig all sin sista orangelysande energi för du ska kunna orka skratta om dagarna.
Jag gör det mer än gärna för din skull, jag vill inte ägna min sista energi till att se dagarna bara flyga förbi.
Allt bara snabbspolas förbi mig och jag står i mitten och ser på.
hinner inte äns se människornas ansikten som spolas förbi.
Jag mår illa men samtidigt så känner jag mig yr & illamående.
-det känns inte äkta längre..
Jag vet inte varför jag känner mig så konstig, men jag är liksom inte mig själv..
När jag ser mig i spegeln så är deinte mig själv jag ser, jag ser, det dära grå/svarta ångestmolnet som alltid var ovanför mig förut, men nu har de tagit sig in & numera bor de i mig.
Det är den som tar all energi & min ork till att skratta och ha roligt med dig.
Du ska veta att jag älskar dig & det kommer jag alltid att göra!
Du kommer få ett bevis på att mina ord kommer från hjärtat! <3
usch, bara tanken på dig gör mig illamående!
____________________________________________
Nu förtiden så känner jag mig bara allmänt tom & trött.
- du har tröttnat på mig va?
Det känns som om dagarna bara flyger förbi & jag missar allting som händer.
- du har inte roligt med mig längre va?
Jag förstår dig, jag ler inte på riktigt längre.
jag kan vara en såndär männsika som ger dig all sin sista orangelysande energi för du ska kunna orka skratta om dagarna.
Jag gör det mer än gärna för din skull, jag vill inte ägna min sista energi till att se dagarna bara flyga förbi.
Allt bara snabbspolas förbi mig och jag står i mitten och ser på.
hinner inte äns se människornas ansikten som spolas förbi.
Jag mår illa men samtidigt så känner jag mig yr & illamående.
-det känns inte äkta längre..
Jag vet inte varför jag känner mig så konstig, men jag är liksom inte mig själv..
När jag ser mig i spegeln så är deinte mig själv jag ser, jag ser, det dära grå/svarta ångestmolnet som alltid var ovanför mig förut, men nu har de tagit sig in & numera bor de i mig.
Det är den som tar all energi & min ork till att skratta och ha roligt med dig.
Du ska veta att jag älskar dig & det kommer jag alltid att göra!
Du kommer få ett bevis på att mina ord kommer från hjärtat! <3
Visa toppen
Show footer