January
Wednesday 24 February 2010 photo 1/1
|
Ibland önskar jag att du vore nära som förut. alldeles jättenära och att du fanns här alltid.
Men så ser jag folk på tv som inte klarar av varandra. Hur dom inte ens kan sova nära någon. Hur dom inte klarar av att vara så jättenära en person överallt. Och att det gör ont i dom istället och att dom önskar att dom slapp det. Att dom var jag med andra ord. Att dom får ligga vakna om nätterna och sakna någon med hela kroppen och att det gör så ont på stället mellan revbenen vid lungorna nära hjärtat så att man bara ligger och stirrar och försöker andas och blundar och önskar att natten ska ta slut någon gång och när det blir morgon så är man så trött och vill bara sova för man kan sova då för mörkret äter inte upp en för ljuset hjälper och tankarna stannar begravda under stenarna i min hjärna och hela dagen går och huvudet bankar och hjärtat det värker och sen blir det natt igen och jag försöker blunda och jag försöker gräva ner tankarna med dom kravlar upp av sig själva och så stirrar jag igen och blir kall och det gör ondare än någonsin och jag kan inte kan inte. och ibland så önskar jag att du kunde komma och hålla om mig och pressa mig samman så det inte känns som att jag håller på att ramla ihop för jag blir så trasig när ingen rör vid mig och visste du att människor dör utan kroppskontakt visste du det och jag har inte rört någon på så länge och jag vill ju inte dö. så kom och rör mig någon natt snälla håll mig samman. håll ihop mig då.
Men så ser jag folk på tv som inte klarar av varandra. Hur dom inte ens kan sova nära någon. Hur dom inte klarar av att vara så jättenära en person överallt. Och att det gör ont i dom istället och att dom önskar att dom slapp det. Att dom var jag med andra ord. Att dom får ligga vakna om nätterna och sakna någon med hela kroppen och att det gör så ont på stället mellan revbenen vid lungorna nära hjärtat så att man bara ligger och stirrar och försöker andas och blundar och önskar att natten ska ta slut någon gång och när det blir morgon så är man så trött och vill bara sova för man kan sova då för mörkret äter inte upp en för ljuset hjälper och tankarna stannar begravda under stenarna i min hjärna och hela dagen går och huvudet bankar och hjärtat det värker och sen blir det natt igen och jag försöker blunda och jag försöker gräva ner tankarna med dom kravlar upp av sig själva och så stirrar jag igen och blir kall och det gör ondare än någonsin och jag kan inte kan inte. och ibland så önskar jag att du kunde komma och hålla om mig och pressa mig samman så det inte känns som att jag håller på att ramla ihop för jag blir så trasig när ingen rör vid mig och visste du att människor dör utan kroppskontakt visste du det och jag har inte rört någon på så länge och jag vill ju inte dö. så kom och rör mig någon natt snälla håll mig samman. håll ihop mig då.
Visa toppen
Show footer