När jag hoppar av på Centralen och kommer ut i den friska luften så känner jag verkligen hur trött jag var. Och det var så hemskt. Jag hade inte orkat läsa tidningen på bussen så den proppade jag ner i väskan och tog emot en city när jag gick av. Lullade bort till 4:an och satte mig på bänken. Och två minuter senare kommer det fram årets snyggaste främling och säger; "Hej, jag jobbar som journalsit på Metro, jag undrar om jag skulle få kunna ställa några frågor till dig? Går det bra?" Jag log fint och sa "Javisst!" Blahblah lite frågor sisådär om Metro och hit och dit vad jag tyckte om tidingen och vad dom kunde förbättra. Så snart lär vi se någonting om en undersökning om Metros läsare skulle jag tro... Så kan jag då vara stolt över att ha varit deltagande. Hoppa på bussen och säga "Ha en trevlig dag!" till Metrosnubben. Och nu tänker jag återigen beklaga mig över de gröna bussarna... OOOH! Sådant skit. Jag ville ju bara somna. Mina ögon var tårögda och jag mådde illa så trött jag var, så är inte ryggarna på sätena tillräckligt höga så man kan luta huvudet bak och åt sidan............VADFAN! Men jag lyckades somna ändå, sittandes i stort sätt rakt upp. Men min kropp orkade bara inte. Helt sjukt. Jag har verkligen aldrig varit så trött. Jag kände mig hemsk och som att jag hade de mörkaste ringarna under mina ögon. Nu var fallet inte så. Men jag såg nästan deprimerad ut. Snubblade in i butiken och in i personalrummet. Satte mig ner och drack kaffe för att se om det skulle kunna hjälpa det minsta, och krängde några pepparkakor. Fint. Det kändes lite bättre. Ut och jobba dårå!

Annons

The photo has no tags

April 2010