vem går ut så?
jo jag, när jag går ut med hunden. jag kunde inte låta bli att skratta åt mig själv trots smärtan i hela kroppen när det detta hände, har nog inte skrattat på en vecka? förutom igår när rebecca och jag förde ett av våra vanliga samtal om mat?

även idag mindes jag en gång för snart ett år sedan...
att jag såg min syster genom en vas, och oj så ful hon var, jag skrattade så ... eller nej såhär gick det till:

jag satt på ena sidan av bordet och min syster på andra, mitt på bordet stod det en tom glasvas, helt plötsligt ser jag hennes ansikte genom glaset och denna sjuka syn har ingen människa någonsn skådat, jag börjar skratta så mycket att jag trillar av fotöljen och ligger dubbelvikt på golvet, alla bara stirrar på mig medan jag hysteriskt chippar efter luft och samtidigt försöker förklara vad jag skrattar åt. min mamma kommer in och sätter sig i soffan, tittar förvånande på mig, och sedan på min aliensyster och säger sedan i fullt seriös röst "går du på droger?" och jag som var helt uppstirrad svarar "jaaa!" och sedan gick min mamma igen. och pratade inte med mig på en vecka... nästan. helt sjukt. jag kunde inte låta bli att skratta av tanken av att hon tog det så seriöst. hon hade nog en dålig vecka.

det var ju snyggt!!