Monday 2 June 2008 photo 6/9
|
Sedan så var det dags för mig att sjunga och jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och såklart ska jag bli det då? För första gången i mitt liv så påverkade min nervositet min röst också. Såklart ska den göra det då? Jag var så torr i halsen så jag vill bara dö. När jag skulle sjunga äckel Ted Gärdestad - För Kärlekens Skull så gickl det åt helvete. Så jag bad om att få sjunga mina egna låtar istället. De skrattade och sa att jag inte var den första som hade haft det problemet. Men mitt största problem var att de hade lagt den i en superljus ton, och nej, jag har inte så ljus röst era idioter(så kände jag).
Jag kom av mig i texten när jag sjöng den också. Men det var jag såklart inte heller ensam om så en av tjejerna i juryn började sjunga så jag skulle hitta tillbaks. Heheh ändå bra! I mina egna öron lät det hemskt.
Sedan så fick jag välja en av mina två låtar jag valt. Jag hade valt James Morrison och slutligen Stop & Stare med One Republic, vilket jag bestämt mig för kvällen innan. Jag ville sjunga One Republic, men klarre ville de höra den andra. Men det gick rätt så bra. Men jag vet att min röst är så mycket bättre än vad den var just då, där, när det var så viktigt den höll. Men de titade på mig som om det lät bra i alla fall.
Sedan fick jag göra lite övingar och sådant som att hitta toner i ackord och annat. Det gick bra. Sedan ställde de lite frågor. De undrade om mina föräldrar var engelska för jag hade ett bra engelskt uttal och för att mitt efternamn verkade engelskt? Haha men nej, det är bara skabb och låt det vara det!
Det var gjort och jag var så missnöjd men det är klart, det är man väl alltid. Men det är verkligen frustererande att det blir så att man ska bli nervös när det är så viktigt för en, men som pappa sa det var säkert därför också och någonstans så kan de nog urskilja om du kan sjunga fast än du ver nervös. Och jag bara, jaja... ch tänkte bara EH NEJ!
Jag kom av mig i texten när jag sjöng den också. Men det var jag såklart inte heller ensam om så en av tjejerna i juryn började sjunga så jag skulle hitta tillbaks. Heheh ändå bra! I mina egna öron lät det hemskt.
Sedan så fick jag välja en av mina två låtar jag valt. Jag hade valt James Morrison och slutligen Stop & Stare med One Republic, vilket jag bestämt mig för kvällen innan. Jag ville sjunga One Republic, men klarre ville de höra den andra. Men det gick rätt så bra. Men jag vet att min röst är så mycket bättre än vad den var just då, där, när det var så viktigt den höll. Men de titade på mig som om det lät bra i alla fall.
Sedan fick jag göra lite övingar och sådant som att hitta toner i ackord och annat. Det gick bra. Sedan ställde de lite frågor. De undrade om mina föräldrar var engelska för jag hade ett bra engelskt uttal och för att mitt efternamn verkade engelskt? Haha men nej, det är bara skabb och låt det vara det!
Det var gjort och jag var så missnöjd men det är klart, det är man väl alltid. Men det är verkligen frustererande att det blir så att man ska bli nervös när det är så viktigt för en, men som pappa sa det var säkert därför också och någonstans så kan de nog urskilja om du kan sjunga fast än du ver nervös. Och jag bara, jaja... ch tänkte bara EH NEJ!
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eliseproust/215661214/