March
Thursday 26 July 2007 photo 19/19
|
Du är min nu. Vi går där tillsammans. Tysta, är vi. Men ändå är det precis som vi aldrig slutar prata med varandra, vi hör varandra hela tiden. Vi förstår. Jag kan känna hans djupa mörka ögon i min nacke. Jag vill inget annat än att bara vända mig om och stirra in i dem, försvinna i den oändlighet som jag bara funnit i hans ögon. Men det kan jag inte. Jag måste fortsätta stirra framåt. Jag måste fortsätta gå nu. Allt jag hör är hur stenarna på grusvägen rivs mot varandra när vi sätter ner våra fötter. För mig är det ljudet en oändlighet. Det ljudet kan jag alltid minnas vart jag än är. Ljudet gör mig lugn, jag slappnar av. Jag kan andas när jag hör det ljudet. Jag lever till det ljudet. Men oändligheten som ljudet av stenarna tillhör, är inte samma oändlighet som jag funnit hos honom. Nej. Skillnaden är så mycket större än du tror. Så mycket större. Jag kan höra hur han sakta börjar öka farten bakom mig. Vad nu? Ska du gå upp bredvid mig? Eller vill du kanske bara gå framför? Gärna för mig. Då jag ser dig även när jag stirrar framåt där jag går. Nära. Nu är du precis intill mig, bakom mig. Du går förbi. Jag vet att jag inte ska, att jag bara borde stirra framåt och fortsätta gå. Men jag kan inte låta bli. Jag måste kolla. Jag måste få stanna och se på dig. Du slutar gå, men du vänder dig inte om. Du bara stannar. Jag knyter mina händer, biter mig i läppen och tar ett djupt andetag. Jag börjar gå igen. Sakta närmar jag mig dig, jag släpper blicken från dig och stirrar framåt igen. Precis innan jag passerar dig ser jag hur du andas. Jag spänner mina ögon på vägen framför mig. Du tar min hand. Jag vänder mig snabbt om och bara stirrar på dig. Dina ögon, Din oändlighet stirrar med rädsla på mig. Jag ler mot dig och tar ett steg närmre. Med min hand vilandes i din, ser jag hur du börjar slappna av. Du tittar på min hand och sedan upp på mig igen. Jag kan se hur dina ögon ler. Jag kan se hur mycket du vill säga något till mig. Jag vill också säga något till dig. Jag vill prata till din oändlighet. Men inte någon av oss får ut ett ord. Vi bara står där och tittar på varandra. Jag blundar för en stund. Jag känner hur en stark känsla bara rusar igenom mig. Hur hela jag bara snurrar fortare och fortare i takt med en vind som blåser runt mig, i mig. Jag skriker inombords. Jag vill bara… När jag öppnar mina ögon igen, då står du fortfarande kvar och håller min hand. Jag tittar ut på fältet bakom dig. Hur gräset dansar med vinden, hur vattnet i sjön glittrar med solen och hur den blåa himmeln reser sig. Du kysser mig. Jag känner dig, bara dig. Det är bara nu. Det är underbart. Jag tittar på dig igen. Du ler mot mig. Jag ser… Dina ögon, Din oändlighet. Du är min nu. Jag tittar ner på våra händer, jag tar din andra hand i min. Jag känner din värme. Din trygga värme. Ditt hjärta slår ut i dina händer. Jag ser på dig. Dina varma ögon, ditt hjärta slår i dina ögon. Ditt varma hjärta. Du är min nu. Av Elin Hall den 23 Maj 2007
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 27 Jul 2007 14:05
jag grät när jag läste det så vackert det var. du är bra på att skriva (:
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eliseproust/76438228/
Visa toppen
Show footer