Tuesday 10 February 2009 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Instängd i ett mörker
av nattens slingriga stigar
mellan fyra raka väggar
försöker jag hitta vägen ut
försöker jag klura ut
vart man finner nyckeln
ut ur denna vidriga marddröm
in till paradisets land
där jag nu för en gångs skull
förtjänar att stå
försöker att klura ut vart dörren sitter
medans mitt hjärta sakta klyvs till ynka splitter
du vet inte hur hårt det sitter
detta järngrepp runt mitt hjärta
du fattar inte vilken smärta
som jag får utstå varje dag
trodde vi var på samma lag
samma gamla påklistrade leenden varje dag
för att undslippa frågor
för att försöka förhindra ytterligare plågor
mitt lyckliga jag försvinner sakta i skam
och utplånas till ett ynka damm
jag drunknar i min egna hav
kan inte kontrollera denna uppblåsta storm
den är så himla enorm
fyller mitt hjärta med gigantiska vågor
som går upp och ner
som en berg&-dalbana utan slut
gör kroppen ifrån sig ett utplånat tjut
och till slut tittar solens första strålar ut
och jag känner en vindpust av hopp igen
jag tror jag funnit den gyllene nyckeln
till paradiset i fjärran långt borta
en strimma av ljus letar sig genom
mörkrets skrämmande vrå
jag tror att jag kan nå stjärnornas glans
om jag bara uttrycker mig i rätt dans
och håller hoppets balans .
av nattens slingriga stigar
mellan fyra raka väggar
försöker jag hitta vägen ut
försöker jag klura ut
vart man finner nyckeln
ut ur denna vidriga marddröm
in till paradisets land
där jag nu för en gångs skull
förtjänar att stå
försöker att klura ut vart dörren sitter
medans mitt hjärta sakta klyvs till ynka splitter
du vet inte hur hårt det sitter
detta järngrepp runt mitt hjärta
du fattar inte vilken smärta
som jag får utstå varje dag
trodde vi var på samma lag
samma gamla påklistrade leenden varje dag
för att undslippa frågor
för att försöka förhindra ytterligare plågor
mitt lyckliga jag försvinner sakta i skam
och utplånas till ett ynka damm
jag drunknar i min egna hav
kan inte kontrollera denna uppblåsta storm
den är så himla enorm
fyller mitt hjärta med gigantiska vågor
som går upp och ner
som en berg&-dalbana utan slut
gör kroppen ifrån sig ett utplånat tjut
och till slut tittar solens första strålar ut
och jag känner en vindpust av hopp igen
jag tror jag funnit den gyllene nyckeln
till paradiset i fjärran långt borta
en strimma av ljus letar sig genom
mörkrets skrämmande vrå
jag tror att jag kan nå stjärnornas glans
om jag bara uttrycker mig i rätt dans
och håller hoppets balans .