8 March 2008
aaaaaaaaooooouwwtch!
igår var ellinor knäpp igen & smällde igen dörren på fingrarna.
fyfan vad ont det gjorde gör.
pappa trodde jag typ var död när
those dancing days.
vi stod på andra raden & jag höll fast i gallret eller vafan man kallar det.
sjukt nära alltså.
jätteduktiga men synd att ingen i publiken brydde sig om dom & kunde ingen låt.
fast hitten är ju riktigt bra.
under my cool blev publiken vilda & stod & skrek ut refrängen.
fy fan vilken känsla.
adam - vilka är här i kväll för att se mando diao?
alla - JAAAAAAAAA
när vi satt efter konserten (FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!) utanför & jag var helt borta kom han gående förbi oss & snackade i telefon.
han tittade ner på oss &a
efter tensta fick vi stå i mer än en timme & vänta på mando.
kanske den värsta timmen i mitt liv.
först & främst ville jag inget annat än att se
det var fan en mardröm. en mardröm som jag visste skulle sluta underbart. hur sjukt det än låter.
det stod en kille jämte mig. tätt tryckt jämte mig. 16-17 &ari
& fyfan vad det var värt det.
skulle inte spelat någon som helst jävla roll i fall jag knäckte vartenda revben.
det var så värt det.
att se dom komma upp d&au
&
första låten.
en av mina favoriter på nya albumet.
one blood.
mäktig som fan i helvete.
helt sjukt.
fattar ingenting.
står jag framför mando diao?
&
sjuk känsla.
att stå två meter i från det bästa bandet i världen.
eller ja, två meter från gustaf.
han som har rösten, utseendet & d
Direct link:
http://dayviews.com/ellipellikan/2008/3/8/