September
Wednesday 27 August 2008 photo 1/2
|
Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt
Jag har varit här förut
Människorna här verkar så lyckliga nu
Är det nittonhundranittiosju?
Strimmor, jag kan ha förlorat min heder J
ag kan ha förlorat allt
Men när solen går upp är vi långt härifrån
Så jag håller huvudet kallt
Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara
Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in Rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Det är bara strimmor,
ett litet kliv ut i världen, vartän vi kom ifrån,
vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Strimmor, ge mig en dröm att försaka
Jag behöver en stilla hand
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till och ett annat efternamn
Strimmor, hur många gånger ska våren kunna drabba dig om igen, och ljuga de vackra historierna om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror, vänd dig inte om
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen, vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Strimmor, är grus i våra ögon Vart ska vi åt för håll?
Jag kommer aldrig hitta hem igen så det spelar ingen roll
Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen, för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss, och du och jag för oss
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans,
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Den får mig att fundera... :)
Jag har varit här förut
Människorna här verkar så lyckliga nu
Är det nittonhundranittiosju?
Strimmor, jag kan ha förlorat min heder J
ag kan ha förlorat allt
Men när solen går upp är vi långt härifrån
Så jag håller huvudet kallt
Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara
Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in Rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig
Det är bara strimmor,
ett litet kliv ut i världen, vartän vi kom ifrån,
vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Strimmor, ge mig en dröm att försaka
Jag behöver en stilla hand
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till och ett annat efternamn
Strimmor, hur många gånger ska våren kunna drabba dig om igen, och ljuga de vackra historierna om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror, vänd dig inte om
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen, vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
Människor som tror har en chans
Strimmor, är grus i våra ögon Vart ska vi åt för håll?
Jag kommer aldrig hitta hem igen så det spelar ingen roll
Du och jag för att nån var full
Du och jag för våran skull
Du och jag för stämningen, för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss, och du och jag för oss
Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans,
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Den får mig att fundera... :)
Visa toppen
Show footer