Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Elin Johansson (elmajosefin) Värnamo ,Jönköping

July 2009

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

August 2009

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

June

2008

Saturday 5 April 2008 photo 2/3

Fingrarna rör mjukt mot gitarrens silkeslena ädelstenar i samma stund som stämbanden vibrerar i takt med strängarna. Några sjunger en vacker sång om livet och några andra är mitt uppe i en sorglös konversation. Jag sitter i mitten av rummet, som är fyllt till taket med underbara och älskade människor. Sekunder blir till minuter och tiden tar aldrig slut. Jag undrar hur länge jag kan stå ut. Att vara i centrum men ändå så långt borta från allt. Hans fingrar rör ödmjukt vid hennes späda kind i ett kärleksbevis. Den lilla, lätta gesten strålar ut hans kärlek, hans beundran och hängivenhet. Den som inte lägger märke till hans kärleksskimmer kan inte vara annat än död. Hans uppenbara kärlek till trots vågar hon inte riktigt lita på honom. Hon är rädd om sitt tunna skal, som han så lätt skulle kunna såra. Med ändlösa ansträngningar att bevisa sin kärleks trofasthet vill han att hon ska inse att han inte skulle förmå sig att göra henne illa. Men hennes ögon vägrar se.
I hjärtat av rummet är jag. Som en gränslös ljuskälla som ingen kan komma inpå. Delvis mitt fel; orsakat av mina val och min attityd. Dock borde deras kärlek aldrig dö, den som de för evigt lovat mig. Inte vet jag om jag orkar mer eller längre. Skulle tragedin stå vid dörren om jag brister?

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Fingrarna rör mjukt mot gitarrens silkeslena ädelstenar i samma stund som stämbanden vibrerar i takt med strängarna. Några sjunger en vacker sång om livet och några andra är mitt uppe i en sorglös konversation. Jag sitter i mitten av rummet, som är fyllt till taket med underbara och älskade människor. Sekunder blir till minuter och tiden tar aldrig slut. Jag undrar hur länge jag kan stå ut. Att vara i centrum men ändå så långt borta från allt. Hans fingrar rör ödmjukt vid hennes späda kind i ett kärleksbevis. Den lilla, lätta gesten strålar ut hans kärlek, hans beundran och hängivenhet. Den som inte lägger märke till hans kärleksskimmer kan inte vara annat än död. Hans uppenbara kärlek till trots vågar hon inte riktigt lita på honom. Hon är rädd om sitt tunna skal, som han så lätt skulle kunna såra. Med ändlösa ansträngningar att bevisa sin kärleks trofasthet vill han att hon ska inse att han inte skulle förmå sig att göra henne illa. Men hennes ögon vägrar se.
I hjärtat av rummet är jag. Som en gränslös ljuskälla som ingen kan komma inpå. Delvis mitt fel; orsakat av mina val och min attityd. Dock borde deras kärlek aldrig dö, den som de för evigt lovat mig. Inte vet jag om jag orkar mer eller längre. Skulle tragedin stå vid dörren om jag brister?

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Sun 6 Apr 2008 16:35

har du skrivit de själv? väldigt fin text iaf! <3

elmajosefin Sun 6 Apr 2008 16:36

Mmmm... Jag ansträngde mig faktiskt lite och bilden är det också jag som har tagit! (den är från hotellrummet i Sthlm!)

Reply

2 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/elmajosefin/189330747/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska